Måste man anlita en arkitekt?

Jag och frugan har en hobby. Hon skulle antagligen beskriva det annorlunda, men enligt mig är det nog först och främst en hobby. Vi försöker komma på hur vårt drömhus ska se ut. Enligt min fru är det nämligen så att vårt mål är att en vacker dag ha råd att flytta till ett hus. Och det handlar inte om ett hus ute på landet, utan om ett hus här i Stockholm. Och dessutom handlar det om ett hus som vi ska bygga. Jag har försökt förklara för henne att jag jobbar som copywriter och inte som fotbollsproffs, något hon i och för sig är mycket väl medveten om, men hon verkar ändå fått för sig att ett husbygge på en tomt som vi köpt i Stockholm är en realistisk målbild.

Vi skapar något fantastiskt i fantasin

Så vår hobby, som alltså är hennes målmedvetna arbete mot sin dröm, är att tillsammans komma på hur detta hus ska se ut. Det är väldigt roligt. Jag vet inte om ni har tänkt på det, men ett hus kan vara ritat och byggt på en mängd olika sätt. Material, planlösning, taktyp, väderstreck, ventilation – allt måste gås igenom och när man gjort ett val står man genast inför fyra nya. Det vi vet än så länge är att vi vill ha en övervåning och minst fem rum. Och jag vill att huset får en källare där jag kan ha en bar och en hemmabio/biljardbord.

För det mesta är vi förvånansvärt överens om hur vi vill ha det. Vi gillar modern arkitektur, inom rimliga gränser, och det får inte bli för gulligt. Vi kollar på Grand Designs och blir avskräckta, men samtidigt lite imponerade. För mig, som bara ser vårt projekt som en förströelse, är det ett bra sätt att fördriva tiden, men för frugan, som faktiskt räknar med att vi ska bygga detta hus, så är det frustrerande att det inte verkar finnas en tydlig och rak väg att gå för den som vill bygga ett hus.

Det är för dyrt med arkitekt i Stockholm

En sak är vi helt klart inte överens om. Det handlar om utifall vi ska låta en arkitekt rita huset åt oss eller inte. För min fru är det en självklarhet att en arkitekt ska rita vårt hus, så att vi kan få igenom alla våra önskemål. Jag tänker att om vi någonsin faktiskt ska ha råd att bygga ett hus så måste det bli ett kataloghus. Att anlita en arkitekt i Stockholm kostar över tusen kronor i timmen. Att rita ett helt hus tar väl flera veckor? Frugan menar att huset blir värt mer om en arkitekt ritat det, och det kan jag väl delvis hålla med om, men då måste det ju vara någon känd arkitekt, och då blir det ju ännu dyrare.

Dessutom är ju kataloghus också arkitektritade, menar jag. Det är bara det att kataloghus är som en sammansmältning av olika smarta arkitektlösningar, som en best of-samling ungefär. Min fru är tyvärr inte imponerad av detta argument.

Verklighet trots allt?

Min livskamrat tror att vi kommer att kunna hitta någon ung, hungrig arkitekt som är nyutexaminerad och har visioner. Någon som kan gå loss på våra skisser, få inspiration och ge oss ett otroligt pris. Och vem vet, kanske har hon rätt? Jag tänker inte sätta några käppar i hjulet för henne, även om jag tror att det kommer att bli svårt att genomföra. Dessutom trivs jag utmärkt här i en lägenhet nära stan. Men vem vet, det kanske inte varar för evigt.

Gud hjälpe elfirman – eller en företagsrekonstruktion

Visst har jag stött på begreppet företagsrekonstruktion i mina dagar. Och nog har jag haft ett visst hum, om än ganska vagt, om vad det innebär. Jag trodde dock aldrig att en företagsrekonstruktion skulle påverka mig och min ekonomi på något sätt. I min värld är det mäktiga finansjättar som ägnar sig åt företagsrekonstruktioner, företag som liksom är lite för stora och mäktiga för att kunna gå i konkurs, lite som när staten måste gå in och rädda banker från att gå under så att de kan fortsätta suga ut oss stackars kunder.

Men nej, även små simpla hantverksföretag kan bli föremål för en företagsrekonstruktion, och den som har en fordring på dem får snällt sätta sig ner och vänta. Och nu har jag blivit en av dem, eftersom det elbolag jag anlitat för att dra ny el till badrummet ansökt om och blivit beviljade en företagsrekonstruktion. Oväntat? Ja. Mitt eget fel? Ja, tyvärr måste jag nog medge att det är på det viset, eftersom jag upprätt som en fullständig idiot och brutit mot den gyllene regeln nummer ett när det gäller hantverkare: Betala a l d r i g  i förskott.

Vi skulle bara lyxa till det lite

Det började med att vi köpte en tvättmaskin att ha i badrummet, eftersom vi tröttnat på att det är ett större projekt att få en tvättid i vår förening än det skulle vara att sy nya kläder varje vecka. Vi har tidigare varit emot idén om tvättmaskin i lägenheten eftersom det ofrånkomligen kommer att innebära tvättstreck i hela badrummet och, ja, tvätt överallt hela tiden. Men nu har vi fått nog och köpt en jättefin Cylinda som vi fick hemkörd av det snälla vitvaruföretaget. Innan vi kan koppla in underverket är vi dock tvungna att dra el från elcentralen i hallen till badrummet, ett projekt som, även om det var lagligt, jag inte på något sätt är kvalificerad att klara av.

Jag klantar till det per telefon

Därför ringde vi en elfirma som vi blev rekommenderade av en granne, som anlitat dem för ett par år sedan. Det var det första misstaget: att ringa upp ett företag man blivit rekommenderad utan att kolla några andra alternativ, och att direkt säga att man behöver ha hjälp snabbt. Killen som svarade lät såklart väldigt trevlig och alert och kunde absolut komma och hjälpa oss redan samma vecka. De var dock tvungna att ta betalt för materialet redan innan och kunde vi tänka oss att betala för arbetet samtidigt mot att vi fick ett förmånligt fast pris?

Ja, hörde jag till min häpnad mig själv säga, det går bra. Hur tänkte jag? Ja, för det första kände jag mig smidig och snabb som fixade en elfirma så snabbt. Dessutom var priset lägre än jag trott att det skulle bli, vilket gladde mig eftersom jag är en snål typ. Och för det tredje så lät killen helt enkelt väldigt ärlig och övertygande.

Det kom aldrig någon elfirma

Så när den överenskomna tiden var inne befann jag mig inte på jobbet utan i lägenheten och väntade på att det skulle plinga på dörren. Pengarna för jobbet hade jag satt in på företagets bankgiro. Jag väntade en timme och sedan ringde jag, men fick inget svar. Det kom ingen elektriker på hela dagen och de svarade heller inte i telefon de följande dagarna. Till slut fick jag tag på en sekreterare på företaget som sa att de varit nära att gå i konkurs men fått beviljat en rekonstruktion. Alla skulder var frysta och de hade inga som åkte ut på jobb eftersom de inte betalade ut löner. Killen som snackade med mig visste antagligen vartåt det barkade men hade kanske något hopp om att det skulle lösa sig.

En dyrköpt lektion i företagsrekonstruktion

Så nu har vi valet att vänta på att firman ska komma igång med verksamheten igen och komma till oss och dra elen, eller också anlita någon annan firma och hoppas på att få tillbaka åtminstone lite av pengarna vi betalat. Vid en rekonstruktion skrivs nämligen företagets skulder ofta ner av rekonstruktören, för att de ska kunna överleva.

Det lutar åt att jag ringer någon annan, välrenommerad och solvent, firma och låter det hela bli en dyrköpt läxa. Kommer det några pengar så får det bli en bonus. Det känns förstås surt, men samtidigt hoppas jag ändå någonstans att den där elfirman lyckas med sin rekonstruktion och kommer på fötter igen. Den där killen lät faktiskt väldigt trevlig. Den som är intresserad kan läsa mer på sidan https://www.företagsrekonstruktion.biz

Att sätta sig in i Private Banking

En stor fördel med att jobba som copywriter är ju att man blir ganska allmänbildad. De kunskaper man tillskansar sig har dock ofta ganska grund förankring och mycket av informationen tenderar att, som det brukar heta, gå in genom det ena örat och ut genom det andra. Men en del saker fastnar. Härom helgen fann jag mig till exempel ståendes på Kvarnen och hålla en föreläsning om de medicinska egenskaperna hos Botox, som jag ansåg att den stora massan var för dåligt insatt i. När jag tillfrågades varför just detta ämne låg mig så varmt om hjärtat kunde jag bara något generat svara att det var det jag hade ägnat större delen av den föregående veckan åt, och att det helt enkelt kändes aktuellt.

Just nu vet jag antagligen mer än gemene man om fenomenen Private Banking och diskretionär förvaltning. Jag är hyfsat insatt i en fondmäklares vardag och vikten av att diversifiera sin aktieportfölj. Ändå är jag varken rik eller ens ägare av en enda aktie. Men om jag någon gång skulle sitta med en förmögenhet på några hundra mille, och en holdingstruktur mer komplicerad än Facebooks algoritmer, då kommer jag att garanterat att vara prenumerant på Private Banking.

Vad är då Private Banking?

Frågar ni er. Eller inte. Men faktum är att det är (ganska) spännande. Det är nämligen så att vissa av bankernas kunder blir behandlade en smula bättre än de andra kunderna. Pensionärerna? De arbetslösa? Nej, jag talar förstås om de allra rikaste kunderna, som ju i ärlighetens namn är de som bankerna tjänar mest på. Private Banking är en tjänst som erbjuds de kunder som når över ett visst förmögenhetstak.

Hur högt detta tak är varierar och det är inte information som bankerna vanligtvis skyltar med, men en uppskattning är att en standardgräns går vid ungefär 5 miljoner kronor. För att få tillgång till tjänsterna får man betala en ganska saftig grundavgift, men man får då tillgång till bankens hela batteri av fondmäklare, jurister, skatteplanerare och annat. Stort fokus kommer att läggas på dig från bankens sida och de kommer att göra allt för att få behålla dig som specialkund. Så länge din förmögenhet finns kvar vill säga.

Inte för den gamla damen med guldtackor i kassavalvet

Det är framför allt för kunder som har en komplicerad ekonomi, med stora fondinnehav, bolag, utlandsaffärer och så vidare som Private Banking verkligen är värt pengarna. En del kan ju ha stora förmögenheter utan att för den skulle ha en snårig ekonomi. Pengarna sitter bara där på kontot och väntar på att tas över av nästa generation. Gott så, då behövs knappast Private Banking. Har man däremot fyra barn, läs potentiella arvingar, med fyra olika exfruar, holdingbolag i tre skatteparadis, samt fastigheter, derivat och allt vad det heter över hela världen, då kan Private Banking vara en livsuppehållande åtgärd. Att få hjälp med att placera pengar, placera skatter och hålla reda på alla äktenskapsförord, testamenten och andra viktiga papper kan för vissa kräva en liten stab.

Ursäkta utläggningen

Se där, nu fick ni ju en liten föreläsning när jag bara skulle snudda vid ämnet. Att bli en besserwisser var verkligen inget jag drömde om när jag var liten, jag skulle bli fotbollsproffs. På tal om viktiga papper har jag personligen alla potentiellt viktiga dokument nedskyfflade i en låda, där jag relativt enkelt kan lokalisera dem, något som väldigt sällan tycks behövas.

Klockan är strax efter tre, solen går ner och min tid som Private Banking-expert går mot sitt slut för den här gången. Vad morgondagen bär i sitt sköte vet jag ännu inte. För er som vill fördjupa er i ämnet Private Banking finns mycket att läsa på webben, annars får ni väl höra av er.

Dagens låt: Crazy Feeling av Lou Reed

Dagens boktips: American Psycho av Bret Easton Ellis

Dagens ord: Hedgefond

Här kan man läsa mer om private banking.

Badrumsrenovering i antågande

Jag är mest av allt en pragmatisk människa. Fungerar det så finns det ingen anledning att byta – vår gamla bil är väl det tydligaste exemplet på detta. Samma bil i en annan familj skulle för länge sedan ha hamnat på något skrotupplag i utkanten av Stockholm och blivit styckad till oigenkännlighet. Hos oss – läs mig – så får bilen vara kvar så länge den rullar.

Min fru är mer av en drömmare och hon hatar att stå still. Jag brukar ibland tänka på oss två ur ett historiskt perspektiv där hon skulle vara en sådan som uppfann hjulet och tog civilisationen vidare. Jag själv skulle förmodligen stå längst fram i ledet och klaga på alla dessa nymoderniteter och fortsätta hylla muskelkraften vid olika transporter. Där måste jag skärpa mig och inse att min fru allt som oftast har en poäng.

Jag mår också bra av förändring – men jag hatar att förändra; något som hänger ihop med min totala brist på talang inom bygg- och hantverk.

Min fru har hittat ett företag i Stockholm

Vad handlar då detta om? Jo, det är dags att renovera vårt badrum. Vi har ett badrum som ser ut som ett… Ja, badrum, helt enkelt. En blå plastmatta, en dusch i hörnet, en toalett och ett handfat av normal modell och snitt. Vad mer kan man begära egentligen? Min fru vill ha extra allt: hon vill ha klinkers, hon vill ha golvvärme, spotlights i taket, glasväggar framför duschen, ett handfat som är fristående och ett inbyggt badrumsskåp.

Det är också där själva grunden för vår badrumsrenovering ligger. Min fru har kontaktat ett företag i Stockholm som kan göra allting och där allt från rörmokare, elektriker, plattsättare och snickare ingår i tjänsten.

Och, det ingår dessutom en badrumsplanerare och den tjejen har min fru spunnit loss rejält med. Varje kväll hör jag samtalen.

“ Men vad händer om vi flyttar toaletten tio centimeter år vänster, kan man bygga in kommoden, är det möjligt att göra en liten trappa till duschen, går det att få dimmers till lamporna?”. Livliga diskussioner som jag är glad att jag slipper delta i. Jag vill ha ett nytt badrum, men jag vill slippa vara med under en badrumsrenovering.

Vi åker utomlands under tiden

Det fina är att jag inte kommer att behöva vara med heller. Projektet är planerat att ta två veckor och det har min fru löst genom att boka in oss på en semester. Den första veckan kommer vi att semestra i huvudstaden – min fru har lånat stugan som några bekanta äger ute på Ingarö. Det blir toppen att ta tillvara på hösten på det sättet – fiska, åka lite båt, gå i skogen och bara hänga med varandra. Där finns ingen tv så jag anar konflikt med barnen, men det brukar faktiskt gå över förväntan då den första abstinensen lagt sig.

Vecka två av vår badrumsrenovering ser jag fram emot mest: då åker vi till Spanien. Vi ska vara i Barcelona en vecka och då jag aldrig varit där så blir det lite av en dröm som går uppfyllelse. Fotboll, tapas, kyrkor som aldrig blir färdiga, katalanska, Vindens Skugga, cervesas, sol… Min fru vet vilka knappar hon ska trycka på.

Det enda kruxet var att få ledigt för ungarna. Tack vare en väl utformad studieplan och förstående lärare så gick det vägen. Nu ser jag fram emot vår badrumsrenovering. Det trodde jag aldrig att jag skulle skriva.

Se till att synas med rätt text!

Hur gör man bäst reklam för ett företag? Vad gör att någon blir intresserad av de produkter som ett företag erbjuder? Här finns en hel uppsjö av förslag. Många gör reklam på TV, på primetime, alltså på bästa sändningstid, för sina produkter. Andra gör reklam i annonser i tidningar, problemet är bara det att många inte läser tidningar längre. Många håller till på internet i stället och då är det där man bör synas.

Om man är en affär

Om det är en livsmedelsbutik, ett parfymeri eller en klädaffär kan man mycket gärna ha tygpåsar med tryck som gör reklamen åt en. Det är ju inte miljövänligt längre med dessa plastpåsar som översköljer våra hav och som är direkt skadliga för djur och natur. Då är en ekologisk och Fair trade tygkasse så mycket mer rätt i tiden. Kunderna blir alltmer miljömedvetna och ska man vara ett företag som hänger med i tiderna är det tygpåsar gjorda i ekologiskt material och med rättvisa villkor för arbetarna i Tredje världen de enda rätta.

Gör reklam på tygpåse med tryck

En tygpåse kan du vika så att den blir lika liten som plastpåsarna, och är därför mycket behändiga att ha med sig när man går på stan. Då är kunderna levande reklampelare för företaget, om man ser till att trycka företagets namn och logga väl synligt. Då är det viktigt att tygpåsen är snygg, är i fin färg och att loggan är snygg, då ju kunder är relativt kräsna och vill bära snygga tygpåsar med tryck.

Frugan ska gå en intensivkurs

Å ena sidan, å andra sidan. Vi har två stycken ben och i vissa fall så kan det vara svårt att bestämma vilket man ska stå på. I frågan om bilkörning och användande av bilen så har vår familj hamnat i en sådan situation. Å ena sidan så vill vi inte köra så mycket bil i och med att det sliter så mycket på miljön. Vi har en bil – men vi väljer att inte använda den mer än nödvändigt; vi har den för storhandling och för längre resor utanför Stockholm. Skulle jag inte vara så nostalgisk av mig så skulle vi sålt skrället för länge sedan och börjat med en bilpool istället.

Men, å andra sidan då? Ja, vi har kommit till en punkt där bilen måste användas i en större utsträckning. Barnen har skaffat sig aktiviteter som sker en bra bit bort – ridning i Haninge! – och för att få ihop pusslet så måste bilen användas. Av oss båda.

Det är nämligen i dagsläget bara jag som får köra – min fru saknar körkort. Det har också varit hennes stora sorg i livet. Man kan riktigt se på henne att hon skäms över detta och att hon drar sig undan så fort det blir tal om att bilar och bilkörning. Man ska ta körkort – det är den svenska normen.

Till viss del så kan jag hålla med. Även om man inte aktivt vill köra bil så är ett körkort något som är bra att ha då det öppnar många dörrar. Och: vilken frihetskänsla det är att få köra bil också. Det glömmer man lätt bort. Jag brukar tänka tillbaka på den dagen jag fick körkort och minnas hur stolt jag var; plötsligt var jag vuxen, kunde ta mig vart jag ville och när som helst. En härlig känsla (även om mamma och pappa betalade bensinen).

Jag får köra orimligt mycket

Nog med nostalgi nu. Nu handlar det om min fru och hennes körkort. Vi pratade om detta i veckan då det visade sig att jag A) skulle vara tvungen att köra och hämta till ridskolan två gånger och B) passa på att köra Harry till en vän i Tyresö och C) Handla all mat inför veckan.

Det innebar att fyra av mina kvällar blev uppbokad och att min fru inte behövde offra någon av sina. Offra är naturligtvis ett starkt ord, men ni förstår vad jag menar. Då det dessutom innebar att jag var tvungen att gå tidigare från jobbet så blev det ännu mer påtagligt; detta då min fru var ledig och således kunde ha kört bilen om hon bara fått.

Det var inte jag som tog upp saken, det var hon som visade mig ett papper i form av ett lämplighetsintyg och en startdatum till en intensivkurs i Stockholm. Hon ska börja nu på måndag och jag ber således mina medtrafikanter om en liten tjänst: håll er inomhus. Skämt åsido naturligtvis.

Hon kommer att klara sin intensivkurs galant

Min fru saknar inte körvana. Hon körde faktiskt mycket bil med sina föräldrar då hon var yngre. Men hon – som många andra – gav upp vid en missad uppkörning och sedan började åren gå. Kunskapen ligger alltså latent hos henne. Djupt därinne finns en kunskap om växlar, dragläge, rondeller, fickparkering och backning runt hörn. Det enda jag är orolig för är Stockholm. En intensivkurs i Stockholm måste vara oerhört mycket svårare än en motsvarande sådan i exempelvis Sveg där allt man måste oroa sig för är en rondell och två trafikljus.

Men, en intensivkurs i Stockholm ger å andra sidan en möjlighet att ta tjuren vid hornen direkt. Börjar man köra i Stockholm så kommer man också att bli en skickligare bilförare, mer riskmedveten, bättre på att förutse olika situationer och få en bättre känsla för tempot. Hon siktar på att vara klar på 14 dagar. Jag tror hon klarar det på 12 dagar. Det blir så jäkla bra det här. Jag gillar ridskolan, men få verkar ta min hästallergi på allvar.

När amerikanska turister tror vi har manliga nannys

Det har gått en vandringssägen om att amerikanska turister tror att vi har manliga nannys i Sverige men som i själva verket är pappor till sina egna barn som de är hemma med och tar hand om. För de ”amerikanska” turisterna var det exotiskt att se män som tog hand om barn i Sverige. Faktum är att dagens pappor är mycket mer involverade i sina barns vardag än tidigare generationer pappor och fäder. Eller så har det stämt att de amerikanska turisterna har misstagit papporna som varit hemma med sina barn för att verkligen vara barnvakter åt dem. I andra länder är det kanske inte lika naturligt att ha en pappa som är hemma med sina barn.

Vi lever jämställt i Norden

Det kanske är så att vi lever i ett av de mest jämställda länderna i världen? Det är inget nytt faktum. Sverige är bland de mest jämställda länderna i världen. Trots det har män fortfarande högre lön för samma arbete och utbildning än vad kvinnorna har. Det är ett av skälen till att många kvinnor ändå väljer att stanna hemma med sina barn under en längre tid än männen. Samtidigt har våra politiker visa lagstiftningen vigt några månader i föräldraförsäkringen till papporna och som inte går att överlåta till kvinnorna.

Män mer närvarande i barns liv

Av dessa anledningar, tror vi , ligger till grund för att vårdnadstvisterna under de senaste 10 åren har mer än fördubblats. Det är ett faktum. Vi ser också att vårdnadstvisterna har blivit mer infekterade och har lett till fler juridiska processer. Det vittnar flertalet advokater om, som tidningen  Dagens juridik har skrivit om. Där har tidningen tagit del av en undersökning som Familjerättsbarometern gjorde 2016 och som visade att vårdnadstvisterna har blivit mer aggressiva. Tonen mellan föräldrarna har blivit hårdare, tvisterna mer långdragna och någonstans mitt emellan hamnar de stackars barnen.

Viktigt att någon tänker på barnen

I dessa fall, om man träter, bara för att man tycker att den andra föräldern är en dålig förälder, anser vi är ett slöseri med resurser. De bör tas till de fall där det finns ”riktiga” problem, om någon av föräldrarna misshandlar, förgriper sig eller är kriminell, alkoholist eller narkoman och på sådana sätt är opassande som förälder till sina egna barn. Vi anser att det borde finnas fler metoder och myndigheter som kunde medla mellan föräldrar som inte har misshandelsproblematik, narkomani, alkoholism eller en förälder som är kriminell. Vi önskar oss fler advokater och jurister som står barns sida i konflikterna. Som denna advokatbyrå.

Dags för en fönsterrenovering i vår BRF

Det var inte alltför länge sedan vi genomförde ett stambyte i fastigheten och nu är det tydligen dags för nästa jäklighet – vi ska renovera alla fönster. Eller, då jag kollade så var det i och för sig två år sedan stambytet skedde. Men ändå. Tar det aldrig slut? Vi bor i en äldre fastighet och dessa projekt är väl en del av kontraktet man skriver under då man väljer ett sådant boende. Lyckligtvis så är vår styrelse engagerad och förutseende. Det hedrar dem, jag har hört skräckexempel från kompisar där liknande projekt tvingats ske akut och där kostnaden också blivit därefter.

Vår stundande fönsterrenovering är inte akut, den sker i förebyggande syfte och den sker efter att vår styrelse tagit in så många offerter man mäktat med. Helt enligt skolboken och det gör att jag känner mig synnerligen trygg med att A) en fönsterrenovering är nödvändig och B) att den kommer att utföras av rätt företag i Stockholm.

Men, det är ett litet plåster i sammanhanget. Att offra sin egen bekvämlighet är alltid tufft och även om en fönsterrenovering sker förhållandevis snabbt och effektivt så får man ändå räkna med att en massa byggarbetare går omkring i bostaden, skräpar ner och lever om.

Jag må låta bortskämd här – och det ber jag om ursäkt för – men faktum är att vi befinner oss i årets mest stressiga period. Jag har extremt mycket att göra på jobbet, min fru har fullt upp och ungarna har en massa saker med ridning, luciauppträdanden och hockeyträningar. Att addera en fönsterrenovering på detta känns som att knyta en stor cementsugga längs vristen och hoppa ner i Nybroviken. Det är ju dessutom jul snart? Skulle jag ha någonting att säga till om så skulle jag sikta på att genomföra det här grandiosa projektet närmare sommaren – gärna sommaren 2023.

Positiva sidor av en fönsterrenovering

Jag låter som en gammal repig skiva nu, det är jag medveten om. Jag borde sluta gnälla och se det positivt istället. Vad ger vår fönsterrenovering? Jo, följande:

  • Bättre inomhusklimat. Vi har en dragig lägenhet och barnen har – till och från – haft problem med förkylningar. Vissa nätter har det varit så kallt inomhus att dubbla täcken varit ett måste.
  • Lägre kostnader. Visst, vi kommer att få en lite högre hyra för att finansiera en fönsterrenovering. Detta är en initial kostnad. På sikt så kommer fönstren att spara oss pengar. Man byter nämligen ut glasen med energiglas och samtidgt som alla otätheter försvinner så kommer också uppvärmningskostnaderna att sjunka dramatiskt.
  • Snyggare fastighet. Även om jag gillar när det skaver och ser lite fult och smutsigt ut så kan jag inte förneka att våra fönster är i behov av en renovering. Möter man vår fastighet med ögonen så ser det ut som att vandra omkring i en förort till Kiev snarare än en finare förort till Stockholm. Fönstren är smutsiga, de har sprickor och de saknar färg på flera ställen. Det har passerat en gräns och en fönsterrenovering är ett måste sett till estetiken – som även höjer värdet på hela fastigheten (och på alla lägenheter).

Istället för att gnälla således: bra jobbat styrelsen! Som tack kan ni räkna med ett omval på nästa stämma.

Orkar jag överklaga min P-bot?

Jag vet inte hur många gånger jag kommit ut från lägenheten, tittat mot bilen och sett hur en gul lapp suttit fastkilad mellan vindrutetorkaren och bilrutan under det senaste året. Fem, tio – tjugo? Trots att jag knappt använder bilen så åker jag på en massa parkeringsböter. Eller kanske – på grund av att jag inte använder bilen kanske är ett bättre uttryck. I och med att jag sällan kör så lämnar jag bilen där jag hittat parkering – vilket inte är det lättaste att göra heller – och sedan glömmer jag bort den.

Vi har, tyvärr, datumparkering i Årsta. Rekordet är tre stycken böter under en och samma parkering. Ja, jag är inte helt kompatibel med bil, det ska villigt erkännas. Men – jag är en god kund. Jag får min böter, jag skriker och svär, jag hytter med näven och jag söker efter parkeringsvakten med blicken för stund. Därefter så sansar jag mig, går hem och betalar den avgift jag är erlagd att betala. Utan några problem och utan att ställa till med bekymmer. Min bil är förmodligen fotograferad, inramad och upphängd på Q-parks huvudkontor. Den – jag! – har nog bjudit på många rundor under deras julbord.

Gott så, men just nu är jag i valet och kvalet att ställa till en scen. Ett justitiemord har nämligen skett. Ett kraftigt övertramp, en ren rättsskandal och där jag har offrats på Moder Justitias altare. Jag har fått en oförklarlig P-bot. Enkelt förklarat: hur kan man få en parkeringsböter om det inte finns några vägmarkeringar som visar var man får så.

En förutsättning för att få kalla en parkeringsruta för en parkeringsruta är väl ändå att vägmarkeringar visar att det handlar om en rektangulär ruta där man kan ställa in sin bil? Jag är ingen expert här, men visst låter det logiskt?

Ännu mer förvirrande blir det om man läser på boten i fråga. Där står skrivet: stod med bilens front utanför parkeringsrutan. DET FANNS INGEN PARKERINGSRUTA!

Jag ska måla egna vägmarkeringar över hela Årsta

Det blir nog så att jag överklagar detta. Bara av skriva den här texten så får jag högre puls och jag känner hur en liten larv av pulserande blod börjar komma fram vid tinningen. Jag kräver att få riva en parkeringsbot. Är det för mycket begärt? En av tjugo stycken.

Vägmarkeringar ska synas, skyltar ska finnas och tydliga regler ska stå nedskrivna. Då har jag inga problem. Men, då parkeringsbolagen börjar skapa egna lagar och regler så har man gått över en gräns. Får jag inte rätt den här gången så ska jag personligen anlita ett företag som åker runt och fyller i nya vägmarkeringar över hela Årsta. Så här får det inte gå till.

Tillägg: jag ringde just en kvinna på parkeringsbolaget. I min iver började jag rya och skrika innan hon ens hann svara på mina frågor och leta fram ärendet. Tydligen var det lugnt att boten revs i två delar. De skulle se över och bättra på alla vägmarkeringar. Jaja. Ett-noll till mig, med andra ord.

 

Vi har ett visst behov av bil

Vi äger en bil. Det är väl lika bra att få det sagt så att man slipper bli beskylld för att vara en hycklare. Det går nämligen att vara bilägare och bry sig om miljön. jag är inte dummare än att jag ser att bilen är nödvändig i vissa delar av Sverige. Bor man i Norrlands inland så är det ett måste att använda sig av bilen för att ta sig till jobbet, till hemmet, för att köra barnen och så vidare. Det finns liksom inga andra alternativ.

Det har vi i Stockholm och ändå så äger vi en bil. Hycklare? Nej, inte om man ser till hur ofta den används. Vi använder bilen kanske två gånger i veckan och då gör vi det för att vi måste. Dottern ska på ridträning långt ut i Västerhaninge och tyvärr så finns det inga bussar som passar. Vi kan liksom inte ta en taxi varje gång. Under dessa träningar så passar vi på att åka till Länna för att storhandla och slår därigenom två flugor i en smäll. Resten av veckan så åker vi kollektivtrafik som vanliga dödliga.

En lackförsegling i samband med rekonden

På det stora hela så är bilen en förlustaffär. Vår är typ femton år gammal så vi lär knappt få tillbaka någonting mer än en skrotpremie då vi väl gör oss av med den. Jag gillar den dock; den är trevlig att köra, den är snygg och jag får fortfarande ett visst lyckorus av att köra – det måste erkännas. Det enda jag ogillar är miljöförstöringen och det faktum att bilen har en förmåga att bli extremt smutsig.

Jag vill ha en ren bil. Åker jag två gånger i veckan – då ska det också så ståndsmässigt ut. Något som allt för sällan sker: avgaser, fågelspillning (jag vet vem du är, bofink…), pollen, lerskvätt, allmän smuts – allt fastnar på vår bild. Eller fastnade. jag gjorde nämligen en insats i helgen och lämnade in bilen för en rekond. Väl där såg jag en tjänst som jag – efter att ha läst på lite – inte kunde motstå. Jag fick en keramisk lackförsegling utförd.

Keramisk lackförsegling håller smutsen borta

Om jag ska beskriva en keramisk lackförsegling så handlar det om en uppdaterad vaxning? Jag menar att den gamla tidens vax – jag var ofta med farsan och vaxade bilen, speciellt efter att ha sett Karate Kid – fungerar på ungefär samma sätt; men betydligt sämre.

Det ett keramiskt lackskydd ger är nämligen ett lager – en extra hinna – som gör att smutsen inte får fäste; oavsett om det handlar om pollen, flugor eller om fågelspillning. Keramisk lackförsegling skyddar även mot vägsalt och mot solens strålning. I och med att vår bil är röd och så pass gammal så har en viss rodnad redan uppkommit – men vår lackförsegling kanske kan hindra den från att se ut som Rosa Panterns bil.

Det kostade några kronor, men å andra sidan så garanteras också en effekt som håller i sig under en lång tid. Det vi la ut på en keramisk lackförsegling kommer vi att få igen på att vi (läs jag) slipper åka och tvätta bilen så ofta. Den som är intresserad av att läsa mer om lackförsegling kan läsa här.