Orkar jag överklaga min P-bot?

Jag vet inte hur många gånger jag kommit ut från lägenheten, tittat mot bilen och sett hur en gul lapp suttit fastkilad mellan vindrutetorkaren och bilrutan under det senaste året. Fem, tio – tjugo? Trots att jag knappt använder bilen så åker jag på en massa parkeringsböter. Eller kanske – på grund av att jag inte använder bilen kanske är ett bättre uttryck. I och med att jag sällan kör så lämnar jag bilen där jag hittat parkering – vilket inte är det lättaste att göra heller – och sedan glömmer jag bort den.

Vi har, tyvärr, datumparkering i Årsta. Rekordet är tre stycken böter under en och samma parkering. Ja, jag är inte helt kompatibel med bil, det ska villigt erkännas. Men – jag är en god kund. Jag får min böter, jag skriker och svär, jag hytter med näven och jag söker efter parkeringsvakten med blicken för stund. Därefter så sansar jag mig, går hem och betalar den avgift jag är erlagd att betala. Utan några problem och utan att ställa till med bekymmer. Min bil är förmodligen fotograferad, inramad och upphängd på Q-parks huvudkontor. Den – jag! – har nog bjudit på många rundor under deras julbord.

Gott så, men just nu är jag i valet och kvalet att ställa till en scen. Ett justitiemord har nämligen skett. Ett kraftigt övertramp, en ren rättsskandal och där jag har offrats på Moder Justitias altare. Jag har fått en oförklarlig P-bot. Enkelt förklarat: hur kan man få en parkeringsböter om det inte finns några vägmarkeringar som visar var man får så.

En förutsättning för att få kalla en parkeringsruta för en parkeringsruta är väl ändå att vägmarkeringar visar att det handlar om en rektangulär ruta där man kan ställa in sin bil? Jag är ingen expert här, men visst låter det logiskt?

Ännu mer förvirrande blir det om man läser på boten i fråga. Där står skrivet: stod med bilens front utanför parkeringsrutan. DET FANNS INGEN PARKERINGSRUTA!

Jag ska måla egna vägmarkeringar över hela Årsta

Det blir nog så att jag överklagar detta. Bara av skriva den här texten så får jag högre puls och jag känner hur en liten larv av pulserande blod börjar komma fram vid tinningen. Jag kräver att få riva en parkeringsbot. Är det för mycket begärt? En av tjugo stycken.

Vägmarkeringar ska synas, skyltar ska finnas och tydliga regler ska stå nedskrivna. Då har jag inga problem. Men, då parkeringsbolagen börjar skapa egna lagar och regler så har man gått över en gräns. Får jag inte rätt den här gången så ska jag personligen anlita ett företag som åker runt och fyller i nya vägmarkeringar över hela Årsta. Så här får det inte gå till.

Tillägg: jag ringde just en kvinna på parkeringsbolaget. I min iver började jag rya och skrika innan hon ens hann svara på mina frågor och leta fram ärendet. Tydligen var det lugnt att boten revs i två delar. De skulle se över och bättra på alla vägmarkeringar. Jaja. Ett-noll till mig, med andra ord.

 

Vi har ett visst behov av bil

Vi äger en bil. Det är väl lika bra att få det sagt så att man slipper bli beskylld för att vara en hycklare. Det går nämligen att vara bilägare och bry sig om miljön. jag är inte dummare än att jag ser att bilen är nödvändig i vissa delar av Sverige. Bor man i Norrlands inland så är det ett måste att använda sig av bilen för att ta sig till jobbet, till hemmet, för att köra barnen och så vidare. Det finns liksom inga andra alternativ.

Det har vi i Stockholm och ändå så äger vi en bil. Hycklare? Nej, inte om man ser till hur ofta den används. Vi använder bilen kanske två gånger i veckan och då gör vi det för att vi måste. Dottern ska på ridträning långt ut i Västerhaninge och tyvärr så finns det inga bussar som passar. Vi kan liksom inte ta en taxi varje gång. Under dessa träningar så passar vi på att åka till Länna för att storhandla och slår därigenom två flugor i en smäll. Resten av veckan så åker vi kollektivtrafik som vanliga dödliga.

En lackförsegling i samband med rekonden

På det stora hela så är bilen en förlustaffär. Vår är typ femton år gammal så vi lär knappt få tillbaka någonting mer än en skrotpremie då vi väl gör oss av med den. Jag gillar den dock; den är trevlig att köra, den är snygg och jag får fortfarande ett visst lyckorus av att köra – det måste erkännas. Det enda jag ogillar är miljöförstöringen och det faktum att bilen har en förmåga att bli extremt smutsig.

Jag vill ha en ren bil. Åker jag två gånger i veckan – då ska det också så ståndsmässigt ut. Något som allt för sällan sker: avgaser, fågelspillning (jag vet vem du är, bofink…), pollen, lerskvätt, allmän smuts – allt fastnar på vår bild. Eller fastnade. jag gjorde nämligen en insats i helgen och lämnade in bilen för en rekond. Väl där såg jag en tjänst som jag – efter att ha läst på lite – inte kunde motstå. Jag fick en keramisk lackförsegling utförd.

Keramisk lackförsegling håller smutsen borta

Om jag ska beskriva en keramisk lackförsegling så handlar det om en uppdaterad vaxning? Jag menar att den gamla tidens vax – jag var ofta med farsan och vaxade bilen, speciellt efter att ha sett Karate Kid – fungerar på ungefär samma sätt; men betydligt sämre.

Det ett keramiskt lackskydd ger är nämligen ett lager – en extra hinna – som gör att smutsen inte får fäste; oavsett om det handlar om pollen, flugor eller om fågelspillning. Keramisk lackförsegling skyddar även mot vägsalt och mot solens strålning. I och med att vår bil är röd och så pass gammal så har en viss rodnad redan uppkommit – men vår lackförsegling kanske kan hindra den från att se ut som Rosa Panterns bil.

Det kostade några kronor, men å andra sidan så garanteras också en effekt som håller i sig under en lång tid. Det vi la ut på en keramisk lackförsegling kommer vi att få igen på att vi (läs jag) slipper åka och tvätta bilen så ofta. Den som är intresserad av att läsa mer om lackförsegling kan läsa här.