Vi är från och till hundvakt till en polare. Det är bara skoj. Både jag och frugan är uppväxta med hundar och det här är ett perfekt sätt för oss att vänja barnen vid ett hundägande. Något som inte fungerar just nu – men som kanske kan komma att bli på tapeten i framtiden om vi någon gång förverkligar drömmarna om att lämna Stockholm. Vilket inte lär ske i brådrasket och därför blir taxen Ture vår livräddare. 

Vi brukar låna Ture någon helg i månaden när min kompis och hans sambo ska ut och roa sig. En klassisk win-win: de får gå ut på tu man hand, äta gott och mysa på utan någon oro för Ture – vi får njuta av denna fantastiska lilla varelse och våra barn får se hur livet med en hund fungerar. Lilla och lilla förresten. Gamle Ture är inte så liten längre. 

I och med dessa speciella tider av corona så har vi inte haft honom på länge. Därför var det glädjande att vi återigen fick frågan om att vara hundvakt. Vi tackade ja på stående fot och stod nästan klistrade vid dörren när vi hörde att de gick i trapphuset. In kom inte den där pigga, glada lilla taxen vi vant oss vid. Istället rullade – nåja, nästan – in en fet liten hund vars mage nästan släpade i golvet. Chocken var total och jag, en man känd för att lägga band på mig, frågade vad i hela friden som hänt? Varför är Ture så fet? Kompisen mumlade något om dåliga vanor och klappade sig även på sin egen rundlagda mage. Det är väl ingen ursäkt! 

Nytt hundfoder beställt 

Vi tog ett snack om hundfoder och jag visade på vikten av att alltid ha rätt sådant i hundskålen. Att ge en hund fel hundfoder är en riktig björntjänst och i synnerhet för en så pass utsatt hundras som taxar. Ryggen tar  stryk, deras hjärta klarar inte påfrestningen av vikten och de blir mer lättirriterad än vad de ska vara. Det hundfoder de lämnade till oss kasserades: jag åkte med det till den djuraffär jag har i närheten och sa att de kunde ge bort det till någon annan hundägare som har en större hund. 

Kompisen hade nämligen köpt ett hundfoder anpassat för en hund med en matchvikt mellan 30-50 kilo. Ture väger – eller ska väga, snarare – som en handväska. Därefter köpte jag nytt hundfoder, anpassat för taxar, och gav kompisen adressen till en hemsida varifrån man kan beställa detta till bättre priser. Tänk att man ska behöva vara som en extrapappa även till hundens ägare? Det är ju sjukt. 

Jaja. Det ordnar sig. Jag får ta ansvar även över denna bit och försöka påverka min kompis i rätt riktning. Är det något som jag lärt mig efter att ha ägt hundar som barn så är det två saker: rätt hundfoder och rätt disciplin är det som hunden mår allra bäst av. Att, som min kompis, servera hunden fel mat och att dessutom ge Ture tillåtelse att äta mat vid bordet. Det är ohållbart. Som hundägare har man ett ansvar!