Lyckat kalas för grabben

Harry fyllde år i helgen. Det är naturligtvis en stor grej för en sexåring, men för en pappa så är det en påminnelse om att livet rusar på i ett tempo man knappt kan hantera. Jag minns fortfarande förlossningen på Sös. Jag minns när jag höll honom i min famn för första gången. Jag minns alla utflykter och promenader med barnvagnen, jag minns nätterna med skrik och gråt, jag minns de spännande första dagarna på förskolan. Han börjar bli stor och det innebär att jag blir allt äldre. Det är ett faktum som inte är helt lätt att hantera. 

Dessa tankar i kombination med Corona skapade lite problem sett till att ett födelsedagskalas skulle anordnas. Jag var inte helt på topp och då det vanligtvis är undertecknad som sköter allt som har med matlagning och bakning inför kalas så skapades problem. Min fru var heller inte särskilt uppåt och framåt i dessa frågor. Vill man ens bjuda folk i dessa tider? Man kan nästan se rubrikerna framför sig: Corona-fest i Årsta – oansvariga föräldrar bakom smittvåg. 

Hemska tanke. Samtidigt: han fyller sex år, han vill ha ett kalas, han vill träffa släkt och vänner och han vill bli firad. Självklarheter. Vi satte oss ned tillsammans och pratade ihop oss som familj där alla fick ge sina cents i frågan. Lösningen? Catering i Stockholm. 

Catering i Stockholm räddade oss 

Vi valde en enkel mellanväg i form av catering i Stockholm. Genom detta så kunde vi anordna ett kalas för Harry där jag och min fru slapp slita ihjäl oss i köket. En klar fördel som vi kunde summera efteråt var att vi de facto var deltagare på kalaset. Tidigare kalas och fester som vi anordnat har mer handlat om att rodda en massa saker och slita hårt i kulisserna. Då har man nästan tittat på klockan och hoppats på att gästerna – sorry! – ska gå hem någon gång. Nu blev det istället ett kalas där vi verkligen kunde umgås med våra vänner, med släkten och med föräldrarna till de andra barnen. Som det kändes så hade kalaset kunnat pågå i minst några timmar till.

Vi ska emellertid även säga följande: även om vi valde catering i Stockholm så innebar inte det att vi stod sysslolösa. Nej, det företag vi anlitade var väldigt måna om att vi skulle vara involverade. Detta innebar ett gemensamt planeringsarbete där vi tillsammans skapade menyn och gick igenom vad som skulle göras. Den stora skillnaden låg i att vårt jobb var slut i och med detta. Så fort gästerna anlände så tog företaget över ansvaret och skötte allt som vi gemensamt kommit fram till. 

Harry var mer än nöjd. Att fira in sin sexårsdag med alla han älskar var stort. Han somnade direkt, omgärdad av alla nya leksaker och med ett leende på läpparna. Man blir ju onekligen varm inombords av en sådan syn. Det blir ännu ett minne att lägga in i den enorma minnesbank som jag börjat sortera in i huvudet. 

Coronan då? Vi körde utomhus och med lämpligt avstånd mellan samtliga inbjudna. Vi kommer att slippa löpsedlarna. Det är en sak som är säker.

Påkörd på parkeringen

Lite dramatisk rubrik kanske, men inte desto mindre sann. För drygt en vecka sedan var jag ute på Ica Maxi i Nacka och storhandlade. En liten detalj som jag, hör och häpna, trivs rätt bra med. Det är ganska rogivande att gå omkring därinne, klämma och känna på olika saker, fylla vagnen och kanske göra det där klippet på något typ av godis precis vid kassan. Har jag ingen tid att passa så har jag inga som helst problem med att gå omkring och dra kundvagnen framför. Jag kan, i det avseendet, relatera full ut med de klassiska gubbarna på Biltema. 

Biltema var det ja. När jag kom ut från affären och skulle ställa in varorna i bilen så upptäckte jag nämligen en prydlig buckla på baksidan. En buckla som gjort att lacken försvunnit i området. Jag kollade av framme i bilen och lyfte på vindrutetorkarna för att se om det fanns någon lapp. Men inte då. Inte nog med att man blivit påkörd av en annan bilist. Man har dessutom blivit påkörd av världens fegaste, uslaste och slappaste människa. 

Hur kan man köra på någon utan att lämna en lapp med A) en ursäkt och B) sina kontaktuppgifter. Scum of the earth! Det är sådana människor som jag föraktar mest av allt. Alla kan ju göra fel, men man måste väl för guds skull kunna ta konsekvenserna av agerandet? Jag kastar inte direkt den första stenen någonsin – i något sammanhang. Men, jag är alltid beredd att ta konsekvenserna om jag gjort fel. Det gör ju till och med barn. Jösses. 

Fick boka tid hos en billackering i Stockholm 

Nu fick jag istället ta konsekvenserna av någon annans handlingar. Det är inte fullt lika nobelt. Jag pratade med några på parkeringen, men ingen hade sett någonting. En tant mumlade något om en rivstartande röd bil som lämnat parkeringen några minuter tidigare. Det är vad jag har att gå på och det känns aningen klent som signalement att lämna till Polisen. Jag fick ge upp. Bilen har en buckla, lacken har släppt och mycket mer är det inte med den saken. 

Nu har bilen ingen buckla och den har ny lack. Jag agerade nämligen ganska rådigt i samband med denna incident. Redan på parkeringen googlade jag billackering Stockholm och lämnade mina uppgifter (se Herr Smitare, man kan göra det!). De återkopplade redan på måndag och under tisdagen så befann jag på denna billackering i Stockholm för att få bilen fixad. Det var liksom inte mer med det. 

Personalen på denna billackering i Stockholm var ytterst serviceminded och jag satt där, läste tidningar och drack kokhett kaffe i de lack-luktande lokalerna. Inte alls fel utan väldigt trivsamt.

Kostnaden togs dessutom av försäkringen så jag behövde bara betala för självrisken. Den skulle naturligtvis mannen i den röda bilen ha stått för, men det är en helt annan historia. Nu börjar det bli dags att knyta ihop säcken här. Det är, av allt att döma, en dag imorgon också.