Det drar ihop sig, eller hur? Visst känner man att sommaren börjar krypa allt närmare. Plötsligt möter man personer som har ett leende på läpparna, som säger hej ochs om har tunnare kläder på sig. Just hejandet tar jag som det säkraste vårtecknet som finns. Under vintern så finns det knappt en person i Stockholm som bemödar sig med att heja så man möts.

Så fort solen börjar gå upp lite tidigare och värmen börjar komma – ja, då tinar gamle Svensson upp och kostar till och med på sig denna extremt ansträngande hälsningsfras. Sa han bittert – men utan ånger. Hyckleriet i detta går inte att bortse ifrån, men det kan jag avhandla vid något annat tillfälle. Nu gäller det sommaren.

I den här familjen så innebär sommaren en årlig resa ner till sommarstugan i Småland. Den gamla stugan där jag tillbringade mina somrar som barn och där mina barn nu alltså får spendera sina. En stuga, en sjö och en liten fotbollsplan på en äng bredvid – vad mer kan man begära egentligen? Frågan är felställd och kräver en liten rättelse: vad mer kan min fru begära?

Tja. Vad sägs om ett nytt tak, ny färg på fasaden, oändligt mycket gräsklippning, ett bygge av en uteplats… Listan fortsätter, men jag väljer att stanna där. Barnen får leka, pappa frå snickra – trots uppenbara handikapp i form av två tummar centrerade mitt i händerna. Jag tänker inte bygga – jag organiserar. I år har jag nämligen förberett allt.

Företag – check, väderskydd – check

Den här sommaren ska även jag ligga i en hängmatta och läsa ikapp högen av intressanta böcker jag försakat under året; en hög av dåligt samvete som kräver uppmärksamhet. Jag har – lite bakom min frus rygg – nämligen fixat med en byggfirma i Småland som kommer att se över taket, som kommer att fixa till altanen och – om tygen håller – även kommer att måla om.

Faktum är att de redan börjat med altanen. Jag får hela tiden små meddelanden som visar hur bygget går framåt. Det regnar i Småland och ävend en detaljen var jag (byggföretaget) smarta nog att föra in i ekvationen. För: de jobbar nämligen under ett väderskydd; ett slags större arbetstält som jag hyrde genom en återförsäljare. Smidigt, smart – och prisvärt.

Visst, det kostade några kronor att hyra detta väderskydd – men alternativet hade varit att denna byggfirma gått omkring och rullat sina tummar i den småländska lervällingen och räknat pengar. Mina pengar. Nu arbetar de för fullt. Alltmedan regnet öser ner utanför det underbara väderskydd som jag (dom) klokt nog välja att och betala för.

Väderprognosen är inte längre en fiende. Låt Småland dränkas i regn i ytterligare några veckor: mitt väderskydd kommer att göra det möjligt att njuta av böcker – och en helt ny altan, ny färg på stugan och ett fräschare tak – hela sommaren. Undra bara om detta väderskydd kan klippa gräset också?