Förändringens vindar fläktar skönt

Nog är nog. Vi är en familj som är ganska osentimentala då det kommer till inredning och möbler. Det är inte så att vi hakar på alla trender som dyker upp. Definitivt inte – istället försöker vi hitta saker som vi själv gillar och om det är något som för tillfället är på tapeten även för andra: fine.

Det vi är ute efter är att förändra och vi gör det av olika skäl. Dels så mår vi bättre av det. Det handlar om en hobby och vi båda känner att vi får utlopp för en kreativitet genom att ändra i vårt hem. Dels så är det roligt också. Vissa par har matlagning som gemensamt intresse, andra har sport, vissa saknar helt gemensamma intressen – vi har inredning som passion.

Det här kan dock kollidera med andra saker. Vår miljö exempelvis. Det är inte hållbart att hela tiden slita- och slänga, köpa nytt och kasta saker som är fullt fungerande. Därför råder några fasta förhållningsregler. Vi köper ingenting nytt om det inte finns ett definitivt behov. Det kan vara vitvaror, det kan handla om att byta saker i duschen och det gäller elektronik. I övrigt så letar vi på Stadsmissionen, på Myrorna, på Blocket och på olika auktionssidor. Något som också är en del av tjusningen.

Vem som helst kan gå in på typ Länna Möbler och köpa sig extremt snygga saker; men det tar bort den där känslan som man kan få av att hitta någonting fantastiskt i en secondhand-affär – för en rimlig peng – och ringa hem för att berätta om fyndet.

Då man tar möbeln/tavlan/vasen i handen så kan man knappt tro att det är sant, man går mot kassan – hela tiden med en tanke om att någon kommer att stoppa en och säga att det skett ett misstag; föremålet är felaktigt prismärkt! – och betalar för att sedan, med ljusets hastighet, försvinna ut och ta tunnelbanan hem.

Vi tar hjälp av en målare

Vi tar hjälp också. Ingen av oss är speciellt tekniskt lagd och ingen kan speciellt mycket om att bygga eller renovera. Det är tråkigt då jag helst av allt skulle vilja gör allting själv. Det finns en typ av lockelse i att gå omkring på Bauhaus, känna på verktyg, väga material och humma med alla andra gubbar.

Men, jag kan inte: jag är totalt värdelös på att bygga. Jag har inget tålamod, jag blir lätt irriterad och jag har inte bara en tumme mitt i handen – jag har en hand helt bestående av tummar. Min fru är likadan. Om inte värre.

Vi har lyckligtvis kompisar som är bättre lämpade med olika verktyg i sina händer. En målare och en snickare i synnerhet. Den senare är den vi anlitar allra mest – både för att måla finare snickerier och för lite större projekt. I helgen så anlitade vi vår käre bekante, herr målare, för ett lite större projekt.

Vår målare fick fixa våra köksluckor

Vi har haft ett ganska stabilt kök sett till inredningen där den genomgående tonen varit vit. Kylskåpet och frysen går i metallic och det har brutit av; likaså har våra köksbänkar gjort det då de är gjorda av trä. kaklets fogar har vi målat svarta – något som går att göra med en speciell penna (som till och med jag klarar av att hantera) och vi har lite tavlor som adderar färg. Ett funktionellt, stilrent och ganska tidstypiskt kök, helt enkelt. Men tråkigt.

Jag – och min fru, naturligtvis – har länge velat ta steget bort från det vita. Vi har redan gjort det i sovrummet – där fick samme målare applicera en puderrosa färg på väggarna – och i barnens rum – där har vi valt två olika fototapeter som, surprise, sattes upp av målaren i fråga. Nämnde jag att vi var usla på hantverk?

I köket så var det köksluckorna som fick sig en ansiktslyftning. Målaren hämtade dem på fredagen och redan på eftermiddagen på måndag så satt de på plats. En chock. Jäklar vilken skillnad det blev. Vi valde en färg som går lite åt det skogsgröna hållet – en mörk ton som verkligen tar fram det bästa ur alla andra saker. Träet på bänkskivorna, det vita kaklet – till och med metallfärgen på vitvarorna passar in. Det känns som att laga mat i ett skogsbryn.

Det enda som inte riktigt stämmer in är tavlorna, men de klarar å andra sidan både jag och frugan av att byta. Frågan är till vad? Vi får väl ge oss ut på lite skattjakt bland alla Secondhand-butiker i Stockholm antar jag.