Det är lika bra att ta det direkt. Ja, jag är rädd för tandläkare och nej, jag har inte varit hos en tandläkare på tio år. En  farlig väg att gå om man ska försöka förklara vikten av att sköta sina tänder för sina barn. Harry har uppenbarligen ärvt mina gener och han är lika rädd som jag än gång var (är) och Lotta tycker att det är extremt jobbig. Jag också – men vad ska man göra? Jag gillar inte ljudet, jag gillar inte lukten, jag gillar inte – surprise, surprise – smärtan och jag gillar inte den löpande-band-princip man ser hos en tandläkare. Sedan jag fyllde nitton år så gillar jag definitivt inte priserna heller.

Men; Lotta tycker att jag oroar Harry i onödan och att jag borde föregå med ett gott exempel. Jag kan hålla med till viss mån; men inte fullt ut. Säg att hon är rädd för ormar och att Hanna börjar visa samma rädsla – ska jag då tvinga in dem på Skansen och låta Jonas Wahlström kasta fram några sköna boaormar, snokar och kobror enbart för att bota rädslan? Vi kanske ska börja släcka eld med lite mer eld, eller varför inte lite bensin?

Nåja. Jag gick med att på att besöka en tandläkare i Solna (av alla ställen!) och jag tog Harry med mig. Den här tandläkaren hade en uttalad policy att ta hand om oss med tandläkarskräck och faktiskt – det gick väldigt bra. Förvisso så hade jag bara lite tandsten och början på ett hål i en tand så behandlingen var väl att anse som relativt smärtfri i jämförelse med andra. Men, miljön var avslappnad och modern, personalen var trevliga och tandläkaren i fråga var väldigt lyhörd. Jag tror att Harry kommer att klara sitt nästa tandläkarbesök på ett bra sätt (fattas bara med en sådan hårding till farsa) och förhoppningsvis så slipper vi oroa oss frö framtiden gällande den här frågan.

Från det ena till det andra. Från gomsegel till vanligt segel. Farsan sålde båten igår och det är således slut på drömmen om ett liv på böljan den blå. Lika bra det kanske – han fick en bra slant och varför ska jag överhuvudtaget bry mig om en båt som jag knappt gillar? Vi får väl köpa en egen om lusten blir för stor.

Lotta tog med oss på Moderna Museet i helgen där man visade Yayoi Kusama och hennes I Oändligheten. Prickigt värre; jag tyckte mig se dalmatiner överallt efteråt. Men väldigt intressant och mycket tänkvärt. Kul att se att det var så många familjer där också. Fördelen med fritt inträde, antar jag. Kultur ska vara gratis!

Tillbaka på jobbet efter semestern också. Det har varit lättare än förväntat och det är skönt att falla tillbaka in i gamla rutiner igen.

Dagens ord: Odontofobi

Dagens boktips: Zinkpojkar av Svetlana Aleksijevitj (läs, bara läs!)

Dagens låt: Pay to Cum av Bad Brains