Visst har jag stött på begreppet företagsrekonstruktion i mina dagar. Och nog har jag haft ett visst hum, om än ganska vagt, om vad det innebär. Jag trodde dock aldrig att en företagsrekonstruktion skulle påverka mig och min ekonomi på något sätt. I min värld är det mäktiga finansjättar som ägnar sig åt företagsrekonstruktioner, företag som liksom är lite för stora och mäktiga för att kunna gå i konkurs, lite som när staten måste gå in och rädda banker från att gå under så att de kan fortsätta suga ut oss stackars kunder.

Men nej, även små simpla hantverksföretag kan bli föremål för en företagsrekonstruktion, och den som har en fordring på dem får snällt sätta sig ner och vänta. Och nu har jag blivit en av dem, eftersom det elbolag jag anlitat för att dra ny el till badrummet ansökt om och blivit beviljade en företagsrekonstruktion. Oväntat? Ja. Mitt eget fel? Ja, tyvärr måste jag nog medge att det är på det viset, eftersom jag upprätt som en fullständig idiot och brutit mot den gyllene regeln nummer ett när det gäller hantverkare: Betala a l d r i g  i förskott.

Vi skulle bara lyxa till det lite

Det började med att vi köpte en tvättmaskin att ha i badrummet, eftersom vi tröttnat på att det är ett större projekt att få en tvättid i vår förening än det skulle vara att sy nya kläder varje vecka. Vi har tidigare varit emot idén om tvättmaskin i lägenheten eftersom det ofrånkomligen kommer att innebära tvättstreck i hela badrummet och, ja, tvätt överallt hela tiden. Men nu har vi fått nog och köpt en jättefin Cylinda som vi fick hemkörd av det snälla vitvaruföretaget. Innan vi kan koppla in underverket är vi dock tvungna att dra el från elcentralen i hallen till badrummet, ett projekt som, även om det var lagligt, jag inte på något sätt är kvalificerad att klara av.

Jag klantar till det per telefon

Därför ringde vi en elfirma som vi blev rekommenderade av en granne, som anlitat dem för ett par år sedan. Det var det första misstaget: att ringa upp ett företag man blivit rekommenderad utan att kolla några andra alternativ, och att direkt säga att man behöver ha hjälp snabbt. Killen som svarade lät såklart väldigt trevlig och alert och kunde absolut komma och hjälpa oss redan samma vecka. De var dock tvungna att ta betalt för materialet redan innan och kunde vi tänka oss att betala för arbetet samtidigt mot att vi fick ett förmånligt fast pris?

Ja, hörde jag till min häpnad mig själv säga, det går bra. Hur tänkte jag? Ja, för det första kände jag mig smidig och snabb som fixade en elfirma så snabbt. Dessutom var priset lägre än jag trott att det skulle bli, vilket gladde mig eftersom jag är en snål typ. Och för det tredje så lät killen helt enkelt väldigt ärlig och övertygande.

Det kom aldrig någon elfirma

Så när den överenskomna tiden var inne befann jag mig inte på jobbet utan i lägenheten och väntade på att det skulle plinga på dörren. Pengarna för jobbet hade jag satt in på företagets bankgiro. Jag väntade en timme och sedan ringde jag, men fick inget svar. Det kom ingen elektriker på hela dagen och de svarade heller inte i telefon de följande dagarna. Till slut fick jag tag på en sekreterare på företaget som sa att de varit nära att gå i konkurs men fått beviljat en rekonstruktion. Alla skulder var frysta och de hade inga som åkte ut på jobb eftersom de inte betalade ut löner. Killen som snackade med mig visste antagligen vartåt det barkade men hade kanske något hopp om att det skulle lösa sig.

En dyrköpt lektion i företagsrekonstruktion

Så nu har vi valet att vänta på att firman ska komma igång med verksamheten igen och komma till oss och dra elen, eller också anlita någon annan firma och hoppas på att få tillbaka åtminstone lite av pengarna vi betalat. Vid en rekonstruktion skrivs nämligen företagets skulder ofta ner av rekonstruktören, för att de ska kunna överleva.

Det lutar åt att jag ringer någon annan, välrenommerad och solvent, firma och låter det hela bli en dyrköpt läxa. Kommer det några pengar så får det bli en bonus. Det känns förstås surt, men samtidigt hoppas jag ändå någonstans att den där elfirman lyckas med sin rekonstruktion och kommer på fötter igen. Den där killen lät faktiskt väldigt trevlig. Den som är intresserad kan läsa mer på sidan https://www.företagsrekonstruktion.biz

En stor fördel med att jobba som copywriter är ju att man blir ganska allmänbildad. De kunskaper man tillskansar sig har dock ofta ganska grund förankring och mycket av informationen tenderar att, som det brukar heta, gå in genom det ena örat och ut genom det andra. Men en del saker fastnar. Härom helgen fann jag mig till exempel ståendes på Kvarnen och hålla en föreläsning om de medicinska egenskaperna hos Botox, som jag ansåg att den stora massan var för dåligt insatt i. När jag tillfrågades varför just detta ämne låg mig så varmt om hjärtat kunde jag bara något generat svara att det var det jag hade ägnat större delen av den föregående veckan åt, och att det helt enkelt kändes aktuellt.

Just nu vet jag antagligen mer än gemene man om fenomenen Private Banking och diskretionär förvaltning. Jag är hyfsat insatt i en fondmäklares vardag och vikten av att diversifiera sin aktieportfölj. Ändå är jag varken rik eller ens ägare av en enda aktie. Men om jag någon gång skulle sitta med en förmögenhet på några hundra mille, och en holdingstruktur mer komplicerad än Facebooks algoritmer, då kommer jag att garanterat att vara prenumerant på Private Banking.

Vad är då Private Banking?

Frågar ni er. Eller inte. Men faktum är att det är (ganska) spännande. Det är nämligen så att vissa av bankernas kunder blir behandlade en smula bättre än de andra kunderna. Pensionärerna? De arbetslösa? Nej, jag talar förstås om de allra rikaste kunderna, som ju i ärlighetens namn är de som bankerna tjänar mest på. Private Banking är en tjänst som erbjuds de kunder som når över ett visst förmögenhetstak.

Hur högt detta tak är varierar och det är inte information som bankerna vanligtvis skyltar med, men en uppskattning är att en standardgräns går vid ungefär 5 miljoner kronor. För att få tillgång till tjänsterna får man betala en ganska saftig grundavgift, men man får då tillgång till bankens hela batteri av fondmäklare, jurister, skatteplanerare och annat. Stort fokus kommer att läggas på dig från bankens sida och de kommer att göra allt för att få behålla dig som specialkund. Så länge din förmögenhet finns kvar vill säga.

Inte för den gamla damen med guldtackor i kassavalvet

Det är framför allt för kunder som har en komplicerad ekonomi, med stora fondinnehav, bolag, utlandsaffärer och så vidare som Private Banking verkligen är värt pengarna. En del kan ju ha stora förmögenheter utan att för den skulle ha en snårig ekonomi. Pengarna sitter bara där på kontot och väntar på att tas över av nästa generation. Gott så, då behövs knappast Private Banking. Har man däremot fyra barn, läs potentiella arvingar, med fyra olika exfruar, holdingbolag i tre skatteparadis, samt fastigheter, derivat och allt vad det heter över hela världen, då kan Private Banking vara en livsuppehållande åtgärd. Att få hjälp med att placera pengar, placera skatter och hålla reda på alla äktenskapsförord, testamenten och andra viktiga papper kan för vissa kräva en liten stab.

Ursäkta utläggningen

Se där, nu fick ni ju en liten föreläsning när jag bara skulle snudda vid ämnet. Att bli en besserwisser var verkligen inget jag drömde om när jag var liten, jag skulle bli fotbollsproffs. På tal om viktiga papper har jag personligen alla potentiellt viktiga dokument nedskyfflade i en låda, där jag relativt enkelt kan lokalisera dem, något som väldigt sällan tycks behövas.

Klockan är strax efter tre, solen går ner och min tid som Private Banking-expert går mot sitt slut för den här gången. Vad morgondagen bär i sitt sköte vet jag ännu inte. För er som vill fördjupa er i ämnet Private Banking finns mycket att läsa på webben, annars får ni väl höra av er.

Dagens låt: Crazy Feeling av Lou Reed

Dagens boktips: American Psycho av Bret Easton Ellis

Dagens ord: Hedgefond

Här kan man läsa mer om private banking.

Hur gör man bäst reklam för ett företag? Vad gör att någon blir intresserad av de produkter som ett företag erbjuder? Här finns en hel uppsjö av förslag. Många gör reklam på TV, på primetime, alltså på bästa sändningstid, för sina produkter. Andra gör reklam i annonser i tidningar, problemet är bara det att många inte läser tidningar längre. Många håller till på internet i stället och då är det där man bör synas.

Om man är en affär

Om det är en livsmedelsbutik, ett parfymeri eller en klädaffär kan man mycket gärna ha tygpåsar med tryck som gör reklamen åt en. Det är ju inte miljövänligt längre med dessa plastpåsar som översköljer våra hav och som är direkt skadliga för djur och natur. Då är en ekologisk och Fair trade tygkasse så mycket mer rätt i tiden. Kunderna blir alltmer miljömedvetna och ska man vara ett företag som hänger med i tiderna är det tygpåsar gjorda i ekologiskt material och med rättvisa villkor för arbetarna i Tredje världen de enda rätta.

Gör reklam på tygpåse med tryck

En tygpåse kan du vika så att den blir lika liten som plastpåsarna, och är därför mycket behändiga att ha med sig när man går på stan. Då är kunderna levande reklampelare för företaget, om man ser till att trycka företagets namn och logga väl synligt. Då är det viktigt att tygpåsen är snygg, är i fin färg och att loggan är snygg, då ju kunder är relativt kräsna och vill bära snygga tygpåsar med tryck.

I mitt yrke så händer det att man stöter på branscher och områden som man aldrig hört talas om tidigare. Just nu håller jag exempelvis på att arbeta med ett, för mig, helt nytt område. Det är också en av fördelarna med arbetet jag gör; att man får grotta ner sig i nya ämnen och därigenom också lära sig nya saker. Jag ska inte påstå att alla dessa ämnen och områden fastnar mer än på ytan – men vem vet, det kanske kommer en fråga på Bezzerwizzer någon gång. Och då, mina damer och herrar: då är det dags att skina.

Jag blev, som många andra bestört efter att ha sett filmen The Big Short. Dels så tyckte jag att filmen var skickligt gjord – att använda kända människor för att förenklad förklara stora saker var ett genialiskt grepp. Dels så reagerade jag på att vi är så sköra och bräckliga rent finansiellt. Att några företag och människor kan besitta den makten att de kan omkullkasta livet för hundratusentals familjer och att de dessutom kan komma undan med det; det får en att tänka och, utan tvekan, blir riktigt förbannad.

Här sitter man med ett högt lån som man vackert amorterar av på. Vad händer bakom kulisserna: betalar vi av på ett riktigt boende eller är det ett luftslott som vi amorterar på? Hur skulle vi – och alla andra familjer i Stockholm – klara en finanskris och, framförallt: går en sådan att förhindra?

Jag jobbar med att beskriva LEI Kod

Det jag skriver om nu i mitt arbete ger faktiskt viss trygghet. Det handlar om LEI Kod och hur det systemet kan förhindra att finansmarknaden utsätts för exempelvis manipulation, monopol och ljusskygga affärer som inte går att spåra. Jag läste någonstans att Lehman Brothers hade närmare 3500 dotterbolag. Att reda ut alla de transaktioner och affärer som alla dessa företag genomfört visade sig vara i stort sett omöjligt.

Något som dock födde idén om LEi Kod och nödvändigheten – kraven! – på att företag som handlar med aktier, värdepapper, obligationer och derivat ska använda denna kod. Om inte så är också affären i fråga omöjlig att genomföra. Om jag ska förklara hur en LEI Kod fungerar? Jag är inte helt insatt ännu – men jag kan räkna upp några punkter som jag tror kan sammanfatta själva grundprincipen:

Så fungerar LEI Kod

• En Lei Kod är en alfanumerisk 20-siffrig kod som måste användas av företag, juridiska personer och enskilda firmor som handlar med aktier, värdepapper, derivat och obligationer. Varje kod är unik och går inte att kopiera. För enskilda företag som omsätter mindre än tre miljoner kronor så krävs ingen LEI Kod; detsamma gäller för privatpersoner.
• Registrera LEI gör man antingen hos sin bank eller hos ackrediterade försäljare på nätet. Det kostar omkring 100 dollar och tar 2-4 arbetsdagar innan koden erhålls. Varje år så krävs det att man förnyar sin LEI Kod och registrerar sig för nya.
• Vilka har intresse? Främst myndigheter och exempelvis Finansinspektionen. Dessa kan på ett enklare sätt spåra transaktioner och affärshistorik även om handeln skett globalt. Något som tidigare varit svårt då man enbart använd handelsregistret (som fortfarande finns kvar och används). Genom LEI Kod och kraven på dessa så kan man direkt se vilka som, så att säga, signerat och verifierat en affärsuppgörelse. I och med att koden är unik så kan fusk och manipulation förhindras. Även företag har nytta av LEI. Vetskapen om trygga, säkra och transparenta uppgörelser skapar en sundare finansmarknad som alla har nytta av. Indirekt – förhoppningsvis – även du och jag och alla andra som sitter på exempelvis dyra lån. Om vi nu ska återkoppla till filmen The Big Short.

Här finns en sida där man kan läsa mer och registrera en LEI kod: https://www.leikod.nu.

Ibland så kan jag bli aningen morbid. Jag kan tänka på min egen död och vad som ska hända med alla som blir kvar; vad kommer de att säga om mig, hur kommer min begravning att se ut, vilka kommer att besöka min gravsten och hur många kommer överhuvudtaget att bry sig?

Sedan tänker jag på barnen och blir direkt ledsen. Döden är ju egentligen det ultimata sveket mot sina barn. Man har lovat att alltid finnas där, att alltid ställa upp ochs å pang – pappa är borta. Vilken sjuk hjärna konstruerade livet så att det måste ta slut och på så många fruktansvärda sätt?

Nåja. Det är väl så att man ska leva livet fullt ut och så vidare. Varje dag är kanske den sista och kanske blir man mer levande om man välkomnar döden in i sitt liv; accepterar den ständiga närvaron från det stundande schackpartiet som är omöjligt att vinna? Kanske.

Jag kan i alla fall känna mig lite bättre till mods och frambringa lite mer glädje om jag gör mig själv medveten om att klockan någon gång kommer sluta ticka, att ljuslågan brinner ut och att jag kommer att hamna några meter under jord någon gång i framtiden.

Hur kommer folk att minnas mig egentligen?

Gravstenar och minnesmärken då; hur vill jag att folk ska minnas mig? Det här är nog en större fråga för mig än för många andra. Jag älskar ord och jag älskar snärtiga kommentarer. Det innebär att jag också vill att min gravsten ska ha någonting sådant skrivet på sig. Tyvärr är två av mina favoriter redan upptagna och dessa vill jag inte plagiera. Vilka inskriptioner på vilka gravstenar tänker jag på? Den första är författaren och konstnären från Söder i Stockholm – och tillika min farsas favorit – Slas. På hans gravsten står det – kort och koncist: Här Vilar En Annan. Det är en jäkligt bra text.

Den andra läste jag i DN i dödsannonserna där – så det kanske inte är säkert att texten finns graverad på någon gravsten förvisso. Men där stod i alla fall skrivet:

XX avled den XX.XX.XX och sörjs av Y, Z och Ö. “ XX – Livsfarlig till havs, Oduglig i hamn “.

Den är svårslagen, eller hur? Jag får fundera ett varv till gällande gravstenar och texter. Klart är det att jag aldrig kommer att låta något fotbollslag och emblemet till AIK, Djurgården eller Bajen pryda min gravsten. Där går gränsen för det personliga över i ren tragikomik. Möjligen att jag låter någon gravera in silhuetten av vår gamla bil på stenen. Den rackaren ska förfölja mig in i graven.

Jag lever det perfekta livet, om detta råder det inget tvivel. Åtminstone efter mina måttstockar, som till stor del så klart är dimensionerade utifrån det liv jag lever. Och det är väl det det handlar om, att vara nöjd med de kort man tilldelats och spela dem så väl man kan, i stället för att gapa om fusk, välta bord och ställa till med oreda. Nej, jag har en underbar familj, ett jobb där jag får hyfsat utlopp för min kreativitet och ett gäng trofasta och lagom smarta vänner som sällan bangar för det goda i livet (öl).

Är det slumpen som styr?

Men ibland drömmer jag om en alternativ verklighet, ett liv där jag är någon annan. Där jag gjort annorlunda val i livet och hamnat på ett helt annat ställe. Jag blir alltmer övertygad om att våra liv styrs av slumpen. Vi vill ju gärna tro att vi befinner oss där vi är på grund av de vi är, men sanningen är att det är precis tvärtom. Vi blir de vi blir på grund av det som inträffar. Och mina dagdrömmerier om parallella verkligheter är en lek med de vägval i livet som vi till stor del gör utan någon större eftertanke.

Advokatyrket fascinerar mig

I ett av dessa scenarier är jag advokat. Ett yrke som alltid fascinerat mig, till stor del därför att jag undrat över vad som egentligen lockar dessa välkammade, vältaliga unga människor till att ge sig i kast med samhällets skuggsidor och låta sig översköljas av ilska, sorg, våld och konflikter. Är de omutbara altruister som tror på rättvisan som den högsta makten? Eller är de bara opportunistiska lycksökare som söker snabba cash? Kanske en bit av båda?

Den andra anledningen till att jag ibland drömmer om livet som advokat är att jag tror att jag faktiskt skulle passa för yrket. Jag gillar att läsa lagtext och sätta mig in i vad som gäller. Jag tycker om att sätta mig in i människoöden och hur och varför människor hamnat där de är. Är det på grund av de val de gjort (som jag så tvärsäkert hävdade här ovanför) eller beror det på något annat? Social bakgrund? Mentala och fysiska förutsättningar? Slumpen? Livet är gåtfullt och svårnavigerat och som advokat både hjälper och stjälper man människor utifrån en tydlig måttstock: Lagen.

Kanske brottmål? Eller familjerätt?

Jag är lika fascinerad av vårdnadstvister som brottmål – överhuvudtaget är de ämnen som fascinerar mig mest de som har med mänskliga öden att göra, där mycket står på spel för de inblandade personerna. Särskilt familjerätten är ett område där sanningen tolkas så olika beroende på vilken sida man befinner sig. Ett misshandelsmål är ofta ganska tydligt: Kalle slog Olle på käften, fyra vittnen såg vad som hände. I en vårdnadstvist kan det finna lika många versioner av vad som pågår som det finns vittnesmål. Vad är sant? Är ens något entydigt sant? Vad är bäst för barnen, nu och i det långa loppet?

Vilken byrå skulle jag jobba på då? Kanske denna: http://www.salmipartners.se/. Salmi är ett coolt namn, nästan som Salming..

Det får stanna vid dagdrömmerier

Ja, tankarna far som de vill, men tillbaka i verkligheten slutar det alltid med att jag inser att jag ju är nöjd med livet som det är. Sanningen är den att jag må vara fascinerad av advokatyrket och de frågor det väcker, men att jag aldrig skulle orkat med livet som advokat. Framför allt undrar jag över personen jag hade blivit i så fall. Kanske mer cynisk, mindre naiv och mindre mottaglig för de simpla nöjen jag nu ser som livets goda.

Det drar ihop sig, eller hur? Visst känner man att sommaren börjar krypa allt närmare. Plötsligt möter man personer som har ett leende på läpparna, som säger hej ochs om har tunnare kläder på sig. Just hejandet tar jag som det säkraste vårtecknet som finns. Under vintern så finns det knappt en person i Stockholm som bemödar sig med att heja så man möts.

Så fort solen börjar gå upp lite tidigare och värmen börjar komma – ja, då tinar gamle Svensson upp och kostar till och med på sig denna extremt ansträngande hälsningsfras. Sa han bittert – men utan ånger. Hyckleriet i detta går inte att bortse ifrån, men det kan jag avhandla vid något annat tillfälle. Nu gäller det sommaren.

I den här familjen så innebär sommaren en årlig resa ner till sommarstugan i Småland. Den gamla stugan där jag tillbringade mina somrar som barn och där mina barn nu alltså får spendera sina. En stuga, en sjö och en liten fotbollsplan på en äng bredvid – vad mer kan man begära egentligen? Frågan är felställd och kräver en liten rättelse: vad mer kan min fru begära?

Tja. Vad sägs om ett nytt tak, ny färg på fasaden, oändligt mycket gräsklippning, ett bygge av en uteplats… Listan fortsätter, men jag väljer att stanna där. Barnen får leka, pappa frå snickra – trots uppenbara handikapp i form av två tummar centrerade mitt i händerna. Jag tänker inte bygga – jag organiserar. I år har jag nämligen förberett allt.

Företag – check, väderskydd – check

Den här sommaren ska även jag ligga i en hängmatta och läsa ikapp högen av intressanta böcker jag försakat under året; en hög av dåligt samvete som kräver uppmärksamhet. Jag har – lite bakom min frus rygg – nämligen fixat med en byggfirma i Småland som kommer att se över taket, som kommer att fixa till altanen och – om tygen håller – även kommer att måla om.

Faktum är att de redan börjat med altanen. Jag får hela tiden små meddelanden som visar hur bygget går framåt. Det regnar i Småland och ävend en detaljen var jag (byggföretaget) smarta nog att föra in i ekvationen. För: de jobbar nämligen under ett väderskydd; ett slags större arbetstält som jag hyrde genom en återförsäljare. Smidigt, smart – och prisvärt.

Visst, det kostade några kronor att hyra detta väderskydd – men alternativet hade varit att denna byggfirma gått omkring och rullat sina tummar i den småländska lervällingen och räknat pengar. Mina pengar. Nu arbetar de för fullt. Alltmedan regnet öser ner utanför det underbara väderskydd som jag (dom) klokt nog välja att och betala för.

Väderprognosen är inte längre en fiende. Låt Småland dränkas i regn i ytterligare några veckor: mitt väderskydd kommer att göra det möjligt att njuta av böcker – och en helt ny altan, ny färg på stugan och ett fräschare tak – hela sommaren. Undra bara om detta väderskydd kan klippa gräset också?

Vårt jobb har tagit stora steg i utvecklingen och från att från början varit lite skeptisk så är jag nu helt såld. Jag trodde att det hela skulle sluta i fiasko – en mer teknologisk profil i kombination med ett större miljötänk; ungefär så presenterades förslaget. Jag – alltid en aning avogt inställd till teknikens framfart (jag hade förmodligen gått i bräschen för att stoppa hjulet på den tiden det begav sig) – trodde inte riktigt på presentationen utan ryckte mest på axlarna då chefen meddelade den nya given.

Vilka kort innehöll då denna? Jo, att vi skulle sluta resa så mycket inom jobbet. Något som inte direkt drabbar mig – jag har min fasta plats på kontoret – men där säljsidan berörs väldigt mycket. istället för det fysiska mötet så skulle vi börja hänge oss åt videokonferenser med kunder, leverantörer och återförsäljare. Något som skulle spara in mycket pengar och som dessutom skulle minska slitaget på vår miljö.

Med facit i hand så är jag väldigt glad över detta beslut. Efter lite sedvanligt gnissel så har nämligen alla accepterat att en videokonferens fungerar lika bra som ett fysiskt möte – om inte bättre. Det som skett är nämligen att jag – i min roll som copywriter – är mer involverad i försäljningen också. Då jag tidigare var lite av ett mörkt kort som bara nämndes i förbifarten så kan jag genom en videokonferens dels presenteras för kund och dels också delta genom idéer.

Kort sagt – vägen mellan vårt företag, våra kunder och mellan oss som anställda har blivit kortare tack vare lösningen i form av en videokonferens snarare än ett renodlat face-to-face-möte. En mycket bra lösning!

Begagnade julklappar blir årets melodi

I övrigt rullar livet på i sakta mak. Jag har börjat ta tag i julklapparna redan nu då jag minns stressen från ifjol. I år kommer jag uteslutande att köpa begagnade saker och jag håller redan nu ögonen på Blocket samt på en massa auktionssajter. Vi får se om jag hittar något spännande till alla. Men, det känns onekligen bra att ha tagit det här beslutet – detta då det dels blir billigare och dels också är bättre för vår miljö. Ord jag kidnappat från talet min chef höll angående fördelarna med en videokonferens.

Harry blir nog svårast att sälja in den här idén till. Han vill bara ha nytt, nytt och åter nytt. Vi får hoppas att svärföräldrarna är mer medgörliga än vad vi – enligt honom, snåla och dumma – föräldrar är. Hanna däremot, hon tycker att det verkar toppen. Till henne blir det också lätt att hitta något personligt. Ska åka till Rönnels imorgon och se om de har några fina böcker som jag kan köpa till henne.

Dagens låt: Family Entertainment – The Undertones

Dagens Ord – Videokonferens

Dagens Boktips: Professorns December – Saul Bellows

Content marketing är extremt viktigt i alla branscher idag. Om du inte syns på nätet och i sociala medier så blir det svårt att bygga ut din verksamhet och hålla dina kunder uppdaterade om vad som är på gång. Det spelar ingen roll om du är rörmokare i en Stockholmsförort eller representerar ett multinationellt företag – alla behöver olika former av text för intern och extern kommunikation.

Det man kan se de senaste åren är dock att de nya kraven på att synas online och i tryckta medier blir lidande då det är mycket annat som ska hinnas med i verksamheten. Att producera stora mängder text varje vecka tar tid, men det är samtidigt viktigt med regelbundna uppdateringar för att ni ska fortsätta synas på nätet och för att kunderna ska ha pejl på att ni fortfarande existerar.

Särskrivning och slarv

Tyvärr har kravet på att det ska produceras mer text också gjort att det slarvas mer. Till och med i stora tidningar ser man idag särskrivningar och konstiga formuleringar som bara kan förklaras med att det har gått för fort. (Med ett visst förbehåll för det där med särskrivningarna som nog också kan bero på anglifieringen och att inte ens lärare i skolan korrigerar misstagen längre.)

Oavsett anledning så ser det oprofessionellt ut med stavfel och särskrivna ord i en text. Vill du uppfattas som pålitlig och noggrann är det viktigt att du är det även i dina texter. Känner du att du inte har tid att sitta och korrekturläsa eller kanske blir lite “hemmablind” för dina egna texter och formuleringar kan det vara en god idé att anlita ett företag som hjälper dig med den biten.

Just korrekturläsning och redigering kostar i regel inte särskilt mycket per ord, men kan löna sig stort då dina kunder tar dig mer på allvar. Ett alternativ kan vara att hyra ut copywriting och content marketing till någon som är specialist på just detta. Här hittar du ett förslag på ett företag som är bra på detta. Det finns även många frilansare som erbjuder denna typ av tjänster så att du inte behöver anställa någon fast utan bara betalar för de texter som faktiskt skrivs.

Använd inte Google translate

Ett ytterligare område att ta en titt på är när din verksamhet behöver översättningar. Att använda Google translate duger inte! Även om utvecklingen har gått framåt så blir det fortfarande fel för ofta för att man ska kunna förlita sig till automatiserade översättningar. Konstiga formuleringar, udda ordval och i vissa fall översättningar som är helt fel gör att förtroendet för din verksamhet sjunker. Särskilt viktigt är det när det handlar om tekniska instruktioner. Här kan en felaktig översättning leda till skador på utrustning eller personer som kan sluta i en stämning. Undvik det och lägg några kronor extra på en professionell översättningsbyrå istället.

Att hålla på med en hobby är något som ofta är svårare i Stockholm än vad fallet är i en mindre stad. Oavsett om man spelar ishockey, om man håller på med ridning eller om man spelar musik så är bristen av platser att träna på det som i många fall fäller avgörande kring om huruvida satsningen fortsätter eller inte. En hockeyspelande ungdom i Stockholm kommer snabbt att bli varse om att bristen på isytor och hallar är en uppenbar och att chansen till spontan träning därmed är begränsad.

En ung kille eller tjej i en mindre stad kan nästan när som helst åka till ishallen i sin stad och nöta på med översteg, med skottövningar och med baklängesåkning även utöver den ordinarie träningen som sker tillsammans med sitt lag. På samma sätt kan även en ungdom i en mindre stad infinna sig i en replokal tillsammans med sina vänner och träna på musik och det är – baserat på detta – inte någon slump att de större svenska banden numera kommer från landsorten snarare än från Stockholm.

Det är, helt enkelt, svårt för ett band i Stockholm – även ett etablerat sådant – att hitta en replokal att träna i och det här är ett omvittnat problem i staden. Hittar man en replokal i Stockholm och har den turen att man kan spela sin musik i en lämplig lokal – ja, då får man också vara beredd på att dels betala ganska dyr hyra för denna samt även dela den med andra musiker och band. Ett problem som kommit fram på ett helt annat sätt under senare år och som främst kan förklaras av nedlagda fritidsgårdar och en kraftig inflyttning i Stockholm.

Det musikaliska landskapet har – på samma sätt som det idrottsliga – kommit att förändras och uteslutande beror detta på att möjligheterna till träning är större och att förutsättningarna är bättre i andra städer än Stockholm.

En replokal fyller en stor social funktion i Stockholm

Det är ingen slump att de större banden i Sverige, att landslaget i fotboll och hockey inte längre har en majoritet som består av personer med riktnummer 08 i telefonnumret. Stockholm håller – helt enkelt – på att halka efter och behöver skapa fler ishallar, fler fotbollsplaner, skapa fler replokaler och fler simhallar om man även i fortsättningen vill vara att räkna med i dessa sammanhang. En replokal i sig fyller – liksom ett omklädningsrum för ett hockeylag – även en social funktion som är betydligt viktigare än vad många tror.

Dagens boktips: Se mig, Medusa av Torkil Damhaug

Dagens låt: All Time Low- John Bellion

Dagens ord: Replokal