Tavlan växer. Tavlan tar plats. Den gula, hemska saken vi köpte på vernissagen har blivit ett givet inslag i min vardag. Vi har den hängande i hallen och jag kan finna mig själv stå som hypnotiserad och bara stirra på den. Lotta tycker, naturligtvis, att detta fenomen är ett kvitto på hennes osvikliga känsla för vad som är  god konst och på konst alá Hötorget. Jag är inte lika övertygad om den saken. Givet är förvisso att min senast köpta tavla fortfarande inte hittat någon plats på en vägg utan ligger på vinden. Men. Jag hävdar ändå att mitt öga för konst ligger på en hög nivå och i topp på rankingen i det här hushållet. En fluga gör, som bekant, ingen sommar. Det borde Lotta veta.

Jag har fortfarande inte kommit på vad den föreställer dock. Ibland kan jag känna mig som Elaines chef i Seinfeld då han försöker hitta djupet i en 3-D-tavla. Mr Pitt, jag är med dig hela vägen!

Fotboll. Harry har blivit ganska duktig och jag försöker spela med honom åtminstone varje eftermiddag. Han lirar förresten oavsett om jag är med eller inte. Boll på låret, ner på fötterna, trixa, bolla, nicka… Han kan stå i timmar.

Skuld. Vem sköt sönder fönstret egentligen? Vi lirade igår och vi har lite att reda ut, jag och min gode son Harry. Vi tar det från början. Som sagt, han har blivit ganska vass och jag – jag var ganska duktig på fotboll i mina yngre dagar. Vi kan säga att ungdomlig entusiasm mötte gammal bitterhet och att denna kamp utspelade sig på gräsplätten framför vårt hus. 4-4, först till fem (vinst med två givetvis om Harry petat in femman först… Lite får man ändå kräva) en boll mellan oss, ett hopslag och PANG.

Fönsterrutan på första våningen i tusen bitar. Vi liksom enades, jag och Harry, allt stannade upp, bollen rörde sig i ultrarapid (hörde jag en granne skrika: neeeej i fjärran?) och så det där ljudet av glas.

Jag skyllde på Harry. Harry skyllde på mig. Lotta skyllde på mig. Elsa skrattade. Grannen blev sur och jag fick ringa en glasmästare. Så kan också en lördag förmiddag i Årsta se ut. Tur att glasmästaren kunde komma med kort varsel och att fönstret gick att byta ut. Tacka gud för standard i sådana lägen. Allt behöver inte vara limited edition. Tänk på det när ni köper fönster (men endast då). Annars finns ju alltid plastfönster att ta till…

Hädanefter håller vi oss till den riktiga planen borta vid Årstaberg.

Snart dags att koppla på matchansiktet. Jobb imorgon och snart börjar Agenda på tv. Lotta är i duschen, Elsa sitter och läser och Harry sitter förhoppningsvis och skäms över sitt snedriktade skott inne på sitt rum.

Det var jag som sköt.

Dagens boktips: Vi, de drunknade – Carsten Jensen

Dagens låt: Slip Inside This House – 13th Floor Elevator

Dagens ord: Skuldfråga