Den lilla människans kamp mot det ohyggligt stora systemet. David mot Goliat. Sverige mot Sovjet i hockey på 80-talet. Det går inte att vinna. Eller? Jo, någon gång så händer det att en lucka hittas, att pucken så att säga slinker in bakom en förvånad målvakt. Minns Håkan Loobs pass bakom ryggen -87. Det går att vinna; men man måste ha det där överraskningsmomentet att komma med.

Jag skulle vilja addera ytterligare en historisk seger till ovan nämnda framgångar. Lotta vs ett icke namngivet större flygbolag. Ni minns att familjen var på Kanarieöarna och till det blogginlägget kan vi lägga till två punkter. A) de hade det jäkligt bra och B) de blev försenade. De blev så ini helskotta försenade.

Normalt så anses jag att man som resenär biter ihop för mycket och att man ska ha ersättning för i stort sätt varje sekund som man spenderar extra i luften. Lotta, hon är lite mer human och felxibel. Men; även hon har en gräns och denna visade sig ligga på exakt tio timmar. Så mycket försenad var flyget hem. Harry grinade, han var less och längtade hem. Lotta missade ett vernissage (och jag med således) och Hanna var allmänt missnöjd. Så roligt är det inte att sitta på en flygplats.

Vinsten då? Hur vinner man en kamp om ersättning mot ett större icke namngivet flygbolag som är utrustade med timslånga köer för att lämna ett klagomål, som har tusen telefonväxlar och instanser att koppla samtalen mellan och som inte svarar på mail?

Ett större icke namngivet flygbolag vars krigslist ligger i att förhala, förskjuta, trötta ut och lita på att man glömmer; var finns Håkan Loobs passning bakom ryggen i de sammanhangen? Jo, i form av extern hjälp. Lotta kontaktade ett företag som specialiserat sig på att ordna fram ersättning för försenat flyg och som tar betalt i form av procent på det belopp man får tillbaka. Det räckte tydligen med ett kortare samtal; några punkter om regler inom EU och vips så fick vi tillbaka en ansenlig summa.

Rätt skall vara rätt. Handlar det om att flyget är försenat på grund av Ejlafjatt… Aylagökaflutt… En isländsk vulkan – ja, då kan man köpa en försening och detsamma om det handlar om väder och vind. Handlar det bara om slarv från ett större icke namngivet flygbolag – ja, då ska man ha ersättning som man har rätt till.

Sverige kunde slå Sovjet i hockey på 80-talet, David slog Goliat och Lotta tog – med god hjälp – hem en seger mot en större, luftburen jätte. Undrens tid är definitivt inte förbi.

Dagens låt: Roadrunner – Jonathan Richman & The Modern Lovers

Dagens boktips: Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Dagens ord: Revansch

Sommaren har äntligen nått Årsta, men det är bara delvis jag fått en chans att känna av den. Det vill säga; jag jobbar fortfarande och jag har ytterligare några veckor innan jag får vika på mig sommarhatten och fullt ut säga välkommen till denna underbara årstid. Jag jobbar – men jag lägger själv upp hur samt när; det är fördelen med att vara copywriter. Missförstå mig inte här: jag jobbar fortfarande och jag gör de jobb som jag och mitt företag åtagit sig. Men, det står mig relativt fritt att på egen hand disponera över tiden och vill jag jobba en lördag så kan jag göra det och istället vara ledig på måndagen. Mitt jobb går att sköta hemifrån och det är jag tacksam över.

Dessutom så är jag ensam hemma. Lotta – som redan har semester – och barnen blev lite rastlösa över att gå omkring här hemma och även om Stockholm är som bäst under sommaren så vill man ju göra någonting också. Det kan jag hålla med om.

Lösningen på problemet blev att de stack iväg en vecka och att målet för deras resa blev Kanarieöarna. Vi har stugan kvar i Småland; men den kommer att stå kvar ytterligare några år. Barnen – framförallt Hanna – ville åka utomlands och varför inte? På det stora hela så blir det nästan billigare. De tog en sista minuten, all inclusive och alla får en chans att göra sitt. Harry kan spela fotboll, han kan bada och han kan leka med andra barn. Hanna kan ligga i en solstol på stranden och Lotta får – förhoppningsvis! – lite tid för återhämtning hon med.

Jag har aldrig varit något större fan av charter och skulle förmodligen bara ha varit en störtskur regn på en i övrigt perfekt parad. Jag pratade med Lotta igår och allt lät toppen; något som naturligtvis värmer i pappahjärtat och gör att saknaden blir större. Jag längtar efter min familj.

Det jag utelämnade var min egen klumpighet. I förrgår så kunde nämligen även pappa roa sig furstligt och helt utan en tanke på någon annan. Något som resulterade i en blöt kväll, en sen natt och en snopen hemkomst. Jag tog en promenad från Gullmarsplan till Årsta; visslande och gnolande på samma låtar som fåglarna längs min väg. En blåmes, en talgoxe, en skata – jag var en av dem; en klassisk ornitolog i ett berusat och glatt tillstånd. Några (läs många) IPA på Akkurat har den effekten.

Det som hände var att jag kom fram till vår port, jag slog portkoden och gick in – bara för att framme vid dörren inse att jackan var borta och att dessvärre även nycklarna i fickan således var spårlöst försvunna.

Vad göra? Tacka Gud för Google. Jag kunde snabbt söka efter en låssmed som med kort varsel kunde rycka ut och öppna dörren. Detta till en kostnad av 1500 kronor. En betydligt lägre summa än jag räknat med. Jackan och nycklarna? De låg kvar på Akkurat och kunde hämtas ut av yours truly igår. Historien får därmed anses ha ett lyckligt slut och jag tycker att vi drar ett streck över den i och med det. Ingen person som befinner sig i Spanien behöver veta något om att jag blev utelåst och fick ringa en låssmed (och ingen behöver veta att det kostade mig 1500 kronor…). Slutet gott – allting gott. Nu ska jag återgå till jobbet.

Dagens boktips: Grisfesten av Leif GW Persson (Mallorca är tillräckligt nära Kanarieöarna)

Dagens låt: Break On Through (to the other side) The Doors.

Dagens ord: Dyrka