Skönt sommarhäng

Fick sluta tidigt från jobbet idag. Vi har en bra chef så tillvida att han har en imponerande förmåga att tolka signaler rätt. De tecken som idag syntes i skyn var följande: Sol. Molnfritt. Hetta på kontoret. Törst. En ekvation vars svar är både givet och självklart. Öl.

Vi gick ett gäng från kontoret och hamnade på Babylon. Skönt att kombinera sol med lite härliga baktakter. Aningen klyschigt kanske; men helt okej. Jag gillar att man kan dricka några öl, få lite sol och snabbt också kan ta sig ner i tuben och åka hem. Vi satt i tre timmar och det hann bli några kalla innan de andra drog vidare för lite käk medan jag, den gamle torrbollen och partydräparen, tackade för mig och stack hemåt. Lotta hade flaggat för Pulled Pork och jag vill liksom inte vara den som är den.

Elsa berättade om en intressant sak då vi åt. Tydligen har hon och några tjejkompisar startat upp en bokcirkel och tanken är att de ska läsa en bok (ja, ni vet hur det fungerar) inom en månad och därefter diskutera den hemma hos någon av dem. Fantastiskt. Jag kan känna mig så otroligt stolt över henne ibland. Hon är smart, hon har humor och hon har ett driv som hon definitivt fått från sin mor.

Första boken? Ja, de skulle läsa Donna Tartt och vad passar då bättre än Den Hemliga Historien? Bra val (och roligt för både mig och Lotta eftersom vi i stort sett läst sönder den). Jag tänkte passa på att läsa den igen och se om jag tycker lika mycket om den som jag än gång gjorde. Risken är väl, som alltid, att man genom tiden kommit att romantisera och göra saker och ting lite bättre än de i själva verket är. Jag vet inte om det är värt den risken. Vissa saker ska man helt enkelt låta bli och bara minnas med kärlek. Ledsen Donna, men du får nog stå kvar i bokhyllan.

Ja. Jag har naturligtvis läst både den Lilla Vännen (tråkig) och Steglitsan (väldigt bra) men som PP Arnold sjöng: The first cut is the deepest… Den hemliga historien – med eller utan ett romantiskt skimmer – är min favorit.

Hela den där tiden förresten; Tartt, Bret Easton Ellis, amerikansk östkust, college, droger. En rolig tid att intressera sig – på riktigt – för litteratur. Hoppas Elsa tycker likadant.

Nu ropar Harry om fotboll och det är således dags att limma på sig de gamla Adidas Copa Mundia skorna igen och lära honom den gamla hederliga Cruijff-vändningen. Cruijff förresten… Sorgligt.

Dagens boktips: Räddaren i Nöden av J.D Salinger. Håller för en omläsning!

Dagens låt: Blank Generation Richard Hell & The Voidoids.

Dagens ord: Barhäng.

Blinded by the light

Igår frågade jag Harry hur det går i skolan. Han svarade – ordagrant: det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu. Jag tar tillbaka allt jag sa om Åke Holmberg i mitt tidigare inlägg. Ture Sventon måste förstöras. Det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu… Harry har livlig fantasi, det måste man ändå säga.

Skolan går för övrigt bra för honom och jag tycker att det är väldigt glädjande att se att han börjat gilla andra saker än bara fotboll. Han älskar verkligen fotboll och det gör jag också – finns det något bättre än att kliva upp tidigt, köra honom till en match, känna doften av nyklippt gräs och se barnen spela en tuff match för att sedan klappa om varandra och tacka med tre starka hej? Jag tror nästan inte det. Det finns något oförstört där; en glädje som vi vuxna kan ta lärdom av och använda i vår stela vardag. Inte minst jag själv.

Om jag kommer göra det?

Det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu.

 

Jag har märkt att jag börjat få huvudvärk då jag sitter och jobbar. Det spänner i huvudet, bokstäverna flyter ihop och jag har svårt att koncentrera mig. Lotta sa direkt att det är läge att skaffa läsglasögon och förmodligen har hon som vanligt rätt. Jag får väl gå till en optiker och kolla upp hur det står till med de forna örnögonen och om det eventuellt behövs något hjälpmedel. Läsglasögon, terminalglasögon, översynt, närsynt, trångsynt och långsint.

Finns det någon räddning för en snart 40-årig copywriter?

Det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu.

Jag satt och lyssnade igenom en gammal goding igår förresten – för det behöver man i alla fall inga läsglasögon! The Gun Club  och skivan Miami. En skiva värd ett bättre öde. Den vemodiga stämman från Jeffrey Lee Pearce i kombination med texterna. Texterna! Mother of Earth, Texas Serenade, Like Calling Up Thunder. Pur perfektion, om ni frågar mig. Hörlurar, en god bok (Stoner, hade faktiskt missat den)och en IPA från Nya Carnegiebryggeriet. Livet är bra fint ändå.

Imorgon fortsätter jobbet och förhoppningsvis hinner jag med en sväng till optikern under lunchen. Vi får besök under kvällen av Johan och Ebba och jag har lovat att laga till en skaldjursrisotto som Elsa beställt. Förhoppningsvis vankas det Bezzerwizzer då barnen lagt sig, jag har revansch att utkräva sedan förra mötet då Lotta vann i – tyvärr – storslagen stil. Hon är en usel vinnare; dansande, sjungande, studsande och allmänt förnedrande.

Om jag kommer att vara så mycket bättre om jag vinner?

Det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu.

Dagens boktips: Sonen av Phillipp Meyer.

Dagens låt: Help You Ann – The Lyres

Dagens ord: Monokel

Gone fishing, fishing gone

Jag pratade just med farsan och han hade lite tråkiga nyheter. Roliga för honom – tråkiga för mig, that is. Han funderar nämligen på att sälja båten och således så innebär det att jag skulle behöva lämna tillbaka den.

Surt, jag hade sett framför mig en riktig Hemingway-sommar där jag likt en ung Santiago skulle ge mig ut på böljan den blå, fånga svärdfisk (nåja) och dricka några öl i solskenet. Vi får se om han gör slag i saken och säljer den. Båten är, trots att jag använt den, fortfarande i gott skick och det torde inte innebära några problem att sälja den i Stockholm.

Jag gjorde naturligtvis mitt bästa för att övertyga honom om att låta bli och jag försökte försiktigt trycka på alla känsliga punkter (barnen vill åka båt, barnen vill simma, vi behöver komma bort, ungarna vill lära sig allt om fiske…) men farsgubben var som vanligt iskall och rent av oresonlig. Jag antar att han såg igenom det egentliga syftet; att jag skulle kunna få ett par timmar för mig själv. En sanning med viss modifikation. Vi har de facto använt båten hela familjen och både Elsa och Harry har uppskattat både fiskebiten och de simturer som båten i fråga kunnat erbjuda.

Jaja. Å andra sidan så slipper vi att hålla på med att söka båtplats, ordna med vinterförvaring och tvätta den om han säljer. Vi har fortfarande kvar sommarstugan i Småland och får väl köpa en mindre båt till den istället.

Harry har börjat läsa förresten. Det trodde jag aldrig, men jag antar att han influeras av Elsa och hennes febrila bläddrande i allt ifrån deckare till skönlitteratur. Hon läser Bonjour Tristesse nu och vad kan man säga? Det är väl en perfekt bok för en 14-åring… sa han med tydlig ironi. Harry, han läser Ture Sventon och man måste som förälder älska Åke Holmberg och de sköna timmar hans böcker ger. Spänning, humor, äventyr. Jag önskar att jag kunde skriva något sådant.

Mina texter sträcker sig till att beskriva parfym, skor samt en och annan sommarklänning. Åtminstone just för tillfället, då det är kunderna som mitt företag har och där jag som copywriter alltså ska försöka skriva så att deras produkter tilltalar den stora massan. Ett tufft jobb, men någon måste göra det. Den stora generationsromanen, den får helt enkelt vänta i ytterligare några år.

Missförstå mig inte. Jobbet är roligt, jag älskar fortfarande att skriva och på något sätt så får jag nypa mig i armen för att förstå att jag tjänar pengar på det. Låt vara att det är texter om parfym eller smink – det är fortfarande ett jobb där jag använder min kreativitet, där jag får vrida och vända på ord och där jag får hitta på säljande formuleringar. Det ska man inte glömma.

Vi var på vernissage i helgen och det var en av Lottas väninnor som ställde ut. Naturligtvis köpte vi en tavla – en abstrakt sak i grälla färger. En groda? En katt? En tolkning av livet efter atombomben? Jag vet inte. Låt mig vara diplomatisk här: det kommer att ta viss tid innan den växer i mina ögon. Det var åtminstone goda snittar, gott vin och en chans för mig och Lotta att vara för oss själva. Vi gick ut och åt efteråt och vi avrundade kvällen med en öl på Debaser. Farsan hade barnen och de kom till oss först morgonen därpå. Det var längesedan vi fick vara för oss själva.

Den perfekta familjen. Bostadsrätt i Årsta. Sommarstuga i Småland. En abstrakt tavla på väggen. En envis pappa/farfar och en – snart – såld båt. Det är vi det.

Dagens boktips: Just nu läser jag Begravningsplatsen i Prag av Umberto Eco. Verkar lovande.

Dagens låt: Murder City Nights av Radio Birdman

Dagens ord: Seglats