En kompis berättade om ett husköp som inte kan beskrivas som någonting annat än mardrömslikt. De hade hittat ett riktigt fint hus i Sköndal och eftersom de hade en snygg och ganska stor lägenhet inne vid Mariatorget var det inga som helst problem att bjuda friskt. Det var såklart kärlek vid första ögonkastet, och det sägs ju att kärleken är blind. Hur sant det uttrycket kan vara skulle de bittert få erfara.

Det var ju inte så att de kastade en hastig blick på huset och omedelbart bjöd fem miljoner. Nej, de gjorde som man ska, tittade länge och väl, funderade åtminstone en del över funktion och byggkvalitet, husets ålder, om det fanns fungerande tätskikt i badrummet. De kollade området och funderade över resvägar till jobb och skola. De är inga duvungar, och de gjorde det mesta enligt skolboken. Och allt såg helt perfekt ut, som de ville att det skulle göra. De anlitade en professionell besiktningsman och inte heller han hade några anmärkningar. Säljaren bedyrade att det inte fanns några fel på huset. Det var grönt ljus helt enkelt, och ni vet ju vad man gör vid grönt ljus. Man kör.

Vinnaren tar allt

Det blev en ganska vild budgivning eftersom det visade sig att de inte var de enda innerstadsbor med två barn som drömde om ett eget hus en bit ut från stan, men med bra kommunikationer. Många av dessa sökare tenderar ju också att ha en ganska väl tilltagen budget eftersom de vanligen jobbar inom reklam- eller IT-branschen. Men tro det eller ej, efter att ha fått ett mycket bra pris på lägenheten och sträckt sig bara lite för långt över sin budget lyckades de ta hem budgivningen. Kontrakt skrevs och hela världen tycktes ligga i ett rosenrött skimmer.

De flyttade in i november och började fixa i ordning. Kök och badrum var relativt nyfixade så de behövde inte plöja ner några större summor i att renovera. De målade och satte upp lite nya tapeter.

Brutal väckning

Efter drygt en månad i det nya huset vaknar de en natt av att brandvarnaren ringer. När de kommer ut i vardagsrummet är det fullt med rök i taket. De kastar sig upp för trapporna, väcker barnen och tar med dem ut i trädgården och ringer brandkåren. När brandkåren kommer dit har det börjat slå ut eldslågor från väggen i vardagsrummet. Brandkåren slår upp väggen och lyckas släcka branden. Det är en elledning som kortslutits.

De får sova hos kompisens svärföräldrar och sakta lägger sig den inledande paniken. Nästa dag ringer de säljaren och frågar om elen, varpå denne motvilligt medger att han själv ”fixat lite” med elen när han flyttade in. Bland annat har han kopplat en ny ledning till en gammal. Kompisen frågar om han är elektriker och killen svarar att han ”kan grejer” men inte är behörig på något sätt. Han får en ganska rejäl utskällning av min kompis och skäms naturligtvis ögonen ur sig.

Det slutar lyckligt

Det var inget att snacka om, säljaren bekostade renoveringen och nya elinstallationer. Det gick på mycket pengar men han ska ju vara glad att de inte polisanmälde honom. Om det har funnits ett tydligare exempel på ett dolt fel, som säljaren dessutom på sätt och vis visste om, så vill jag gärna se det. Jag tror att om de hade varit en smula mindre stjärnögda hade de kanske kunnat se att säljaren inte gick att lita på. Antagligen borde de ha frågat om hur och när elen var dragen. Min kompis är mest glad över att det inte slutade på ett mycket värre sätt. Själv har jag blivit ännu mer övertygad om att hus inte är någonting för mig. Förortslägenhet är min melodi.

På denna sida kan den som vill läsa på om hur det här med dolda fel funkar.